Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 3

sör alla, utan afseende på habiliterande prof, och det har äfven, åtminstone vid det ena af rikets universiteter, ingalunda varit ovanligt att utmärkta föreläsare i flere af de huwanistiska läreämnena haft talrika qvinliga åhörare. Endast det inskränktaste omdöme eller den mest cyniaka fantasi kan häri upptäcka några :ådor för sedligheten. Är ej undervisningen i konstakademier och slöjdskolor gemensam för båda könen? Mötas de ej i sällskapslifvet, på baler, på promenader? Hufvudsaken är att våra qvinvor bemötas hvarken såsom sjäp eller som gudinnor, utan som likberättigade varelser både till vilja och förstånd, bjerta och dygd, bemötas med full aktning, såsom vänner bemöta de hästa af deras eget kön, endast mod den stegrade änsla af välvilja och grannlagenhet, som är en ljoslagare till all sann styrka, moralisk eller fysisk.