Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 3

EZLUÄUHCGAGG åknnhnem. En älskarinna af kattor. Vid en i Brighton anställd husundersökning hos en miss Dear, hvilken var bekant såsom en stor älskarinna af kattor och misstänkt för att locka främmande kattor till sig, fann man i hennes hus icke mindre än 150 lefvande kattor och ungefår oo döda, förutom 15 lefvande och några döda hundar, samt en lefvande räf. Den nämnda damen hade 6 döda ålsklingskattor i sin sängkammare. I hela huset och dess omgifning var ett forfärligt svineri och rådde en gruflig stank. Vid undersökningen fanns blott en enda katt, till hvilken en annan egere kunde legitimera sig. En gammal kavaljer. Hos en rik bankir i Nizza var nyligen en bal, som exkonung Ludvig at Bayern, iarfader till den pu i Bayera regerande konungen, hedrade med sin närvaro. Blund gästerna b n sig äfven markisen af Pach, en äkta kavaljer från topp till tå, liflig och i besittning af en organ, som en ung kavalleriotficer kunnat missunna honom. Han har i sin ungdom varit page hos konung Ludvig XVI af Frankrike, och han sysselsätter sig gerna med de gamla minnena från den tiden. Exkonungen af Bayern inledde med honom ett samtal om hoflifvet på den tiden och anmärkte med stolthet: ,Konung Ludvig XVI var min gudfader. — ,Ja, svarade den gamle markisen, ,det minns jag nog. Det var just på den dogen år 1786, Jå Ers Maj:t döptes, som jag första gåugen till häst följde konungen och drottningen till Versaiiles. Ludvig XVI:s gudson, heter det i berättelsen om den lilla episoden, bugade sig för denne den Europeiska aristokratiens veteran, som återkallade i bang tankar miunet at det franska hotvet för 80 år sedan. Turkisk ärerkäank. Turkiska regeringen kar hos en londonsk firma för byggandet af pansarfartyg beställt en pansarklädd fregatt, Fetisch, som nu är under arbete. Engelska marinens förste konstruktör, Reed, har lemnat ritning till densamma och öfvervakar pangarskeppets byg gande. För någon tid sedan begaf den turki sko gesandten i London sig med svit till ami ralitetet och öfverlempade Reed, såsom) hedersgåfva från sultanen, en suusdosa af guld, besatt med icke färre än 250 diamanter, i hvars midt man anbringat hans turkiska majestäts namu i guld på röd emaljerad grund, gujstrande af stjornor och omgifvet med en ring at diamanter. Det gomla Egypten och Bibeln är titeln på ett nyligen utkommet arbete af hr Mathicu dnnecy, i hvilket denne företagit sig att jemföra den bibliska tiderakningen med faraonerLas, hebreernas historia med egyptiernas. Det ir ett samvetsgrannt arbete af en man, som af kärlek till vetenskapen under en lång följd af r sysselsatt sig med att forska efter den higtoriska vanningen. Försattaren visar deruti på ett segrande satt otillförlitligheten af den på bibeftexten grundade tideräkningen, och att den egyptiske konungen Menes regering inföll icke blott förs syndafloden, utan asven före Adams skapelse, vare sig att man i afsoende på tideräkningen håller sig till Vu gatan och hebreiska texten eller att mun med de Sjuttio Uttolkarno söker alt förlänga tidskedjan. Och hvad mera är, det är icke Egyptens förhistoriska period, som börjar med Mendå, utan dess positiva, skrifaa, på bestämda data grundade historia. Den förhibtoriska tiden före Menes uppskattas af Bunsen till omkring fyratusen år. Qvinnens skapelse. Då den mosaiska tradiuonen låter Gud skapa qvinnan af mannens refben, så ega Grönländarne en tradition, som låter lika bra höra sig: Den förste man, berättar grönländska sagan, hette Kaliak och var alideles allena på jorden. Allting gick honom väl; fiskar och rälat hade han fullt upp att äta, och tran kunde han dricka af bjertans lust. Så lefde han i flera tusen år. Men slutligen blef tiden honom lång. Då han åter en vinter, hvsruader natten varar fyra måvader med ene, satt i sin håla, såg ban vemodigt på sin tumme och snde: ,0 tumme, du mest älskade af alla mina fivgrar, ett stycke af dig för att ej mera behöfva vara allena i verlden! Knappt var detta sagåt förrän turamen började vexa. Först framkom der ett bufvud med tvenue vackra små ögon, sedan framsköto småningom ett par små armar och slutligea ett par ben, och när allt var färdigt, stod der en flicka så sia och så sirlig, som endast en grönländare kan önska sig hönne. Sedan den tiden har tummen blifvit en led kortare än de andra fivgrarne. Men mannen kröp nu vintortiden gerna i sin håla, och tiaen blef honom icke mera lång. När slutligen flickan, hvilken blef bans hustru, skänkte honom barn, hade han stor fröjd. Fröjden varade dock ej länge. Ty barnen hade en rätt stark aptit, och hvarja gång den gamle blet hungrig fann han redan sina matförråder förtärda. Den arme Keliak blef nu så mager som en sill och försjonk i sorgona tankar. Hans hustru insåg alt sakerna ej kunde så fortfar ,Hör, du käre gamle, sade hon, ,med oss äl