Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 1

D :srLAAAAHAB3i egen åsigt i ämnet, har icke kunnat underlåta att fästa särskild uppmärksamhet å den politiska vigt, som denna stambana eger. Egenskapen att i främsta rummet tillgodose de politiska och unionela intressena har nemligen från första början varit bestämmande för beslutet om denna jernvägs anläggande, och det påstående torde få lemnas utan motsägelse, att, derest dessa intressea icke förefunnits, någon jernväg, i egenskap af stambana och på statens bekostnad, icke kunnat komma till utförande inom en provins, som, i förbållande till det öfriga Sverge, innehar en så föga central belägenhet. Om derföre den åsigten i afseende å jernvägsstambanors anläggande i allmänhet är rigtig, att statens intresse och fördelar böra i främsta rummet tillgodoses och först dernäst de provinsers, som med banan äro ställda i närmaste beröring, blifver denna åsigt dess mera gällande här, der ett politiskt mål, utan närmare hänsigt till provinciela intressen, grundat beslutet om denna stambanas utförande. I fortsättning af denna åsigt gäller det alltså att få utredt, hvilketdera af de begge alternativen, som är nyttigare för staten. Män af facket hafva för utskottet framlagt skäl, som synas berättiga till det antagande att i militäriskt hänseende den södra linien eger företräden, som icke kunna af den norra tillgodogöras. Men ehuru utskottet, då fråga är om en bana, tillkommen i hufvudsakligt ändamål att underlätta förbindelsen mellan tvänne politiskt förenade riken, velat åt denna omständighet tillerkänna en ganska vigtig betydelse, har utskottet likväl, då insigter i dessa ämnen endast egas af få, och fö jaktligen de skäl, som derur kunna hemtas, icke egna sig för bibringandet af någon allmännare öfvertygelse om den ena eller andra rigtningens företräde, ansett sig dernäst böra ingå i undersökning jemväl af de förmåner eller olägenheter, som den ena eller andra linien i ekonomiskt hänseende skulle för staten medföra. I hvad mån statens större eller mindre fördel må vara öfverensstämmande med de förmåner, dem provinsen Wermland af den ena eller andra sträckningen skulle kunna hemta, lärer utskottet dervid jomväl blifva i tillfälle att pröfva. Det har mot södra alternativet blifvit anmärkt, att detsamma under en sträcka af omkr. fyra mil följer Wenerns strand och sålunda genom sitt läge innebär en motsägelse till den grundsats, som ej mindre 1855 än 1858 årsjernvägskomitter uttalade i fråga om olämpligheten af stambanors förläggande i närheten af segelbara vatten, då deremot deras ändamål borde vara att uppsöka provinsernas inre delar och der upphemta den godstrafik, som i saknad af lämpliga kommunikationsanstalter tvingas att ligga nere; men samma komit6er, som sålunda uppställa denna åsigt såsom regel, medgifva likväl att undantag härifrån kunna gifvas och göra ett sådant undantag just för nordvestra stambanan, då de för denna bana föreslå enahanda riktning, som den, hvilken innefattas i det nu ifrågasatta sydliga alternativet. Beträffande denna stambanas sträckning mellan Arvika och Kristinehamn yttrar nemligen 1858 års jernvägskomit att, då staden Karlstad, såsom provinsens hufvudort och belägen vid Klarelfvens utlopp i sjön Wenern, otvifvelaktigt förtjenade att af jernvägen beröras, samt anställda undersökningar ådagalagt, att några fördelar i tekniskt eller ekonomiskt hänseende icke skulle vinnas genom liniens utläggande längre in i landet från Kristinehamn till sjön Fryken, hade komiten icke funnit skäl antaga någon annan sträckning, oaktadt banan derigenom i sin fortsättning från Karlstad till Kristinehamn skulle komma att på fyra mils längd anläggas i närheten af Wenerns norra strand. Denna olägenhet af Wenerns grannskap har sålunda af vederbörandeliiingalunda blifvit förbisedd, utan tvertom både insedd och erkänd, men på samma gång förklarad icke vara af beskaffenhet att böra föranleda till någon afvikelse från det redan år 1853 af general-löjtnant Akrell afgifna förslag, i hvad detsamma afsåg denna stambanas sträckning öfver Karlstad. Vid sädant förhållande torde denna anmärkning böra lemnas utan afseende, derest andra skäl icke finnas, som kupna grunda den norra liniens företräde. I sådant afseende har visserligen ej mindre Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition förklarat, än jemväl dels styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, dels Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Wermlands lån, uti deras ofvan omformälda underdåniga skrifvelser, anmält sig anse, att den norra sträckriogen skulle för provinsen Wermland, dess jernhandtering och trävarurörelse blifva mera fördelaktig än den södra, men detta förord har Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnat endast under den förutsättning och med det vilkor, att det norra alternativet sattes i samband med en från Filipstad utgående bibana; en förutsättning, hvars verkliggörande med afseende å de svårigheter, som funnits möta mot den hittills försökta, till !;:del af den beräknade anläggningssumman ännu icke uppgående och följaktligen icke heller fulltaliga aktieteckningen samt med bänsyn till de protester, som delvis mot samma teckning redan blifvit framställda, likväl syntes ganska tvifvelaktigt. På samma gång Kongl. Maj:ts befallningshafvande åt det norra alternativet gifver detta vilkorliga företräde, tillägger likväl Kongl. Moj:ts befallningshafvande att detta förord tillkommit endast ur provinciel synpunkt, enär Kgl. Maj:ts befallningshafvanue icke anser sig tillkomma att afgifva något yttrande, huruvida banans utläggande i den nordligare riktningen äfven för det allmänna skulle bereda så öfvervägande fördeJar att på grund deraf det kunde vara skäl att på banans byggande använda ett så mycket