Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 2

skall jag innan kort fälla de bittrasto tårar öfver edra meddelanden! — Vi befinna oss redan för långt ifrån lägret, svarade jag och såg mig i bemlighet tillbaka, — sjelfve Svartfogel med sina örnögon kan ej mera tydligt urskilja våra rörelser i den tilltagande skymningen. Men vi måste vända om, vi hafva endast en kort tid på oss att handla. — Jag vot into burna nära faran är, fortfor jag efter en kort paus, — men för stt gå säkrare tillväga antar jag att den botar oss omedelbart. Vi måsto således bryta upp redan i afton och resa hela natton. Det värsta är att jag bovakas så noga af den misstrogne indianen, och att jag således ej kan rådgöra med er far utan utt blifve genomskådad af Svartfogel. Jag anser det således bäst, för att insöfva indiauens misstankar mot mig, att er far ger teckon till uppbrott, likasom uttalade han sin egen vilja, och jag ber er att dogifra honom mitt råd samt nödvändigheten af att noggrannt utföra det. Men akta er stt låta edra bröder eller cåra andra foljoslagaro märka något. Po skulle ej kunna aipåssa sina rörelsor, utan förråda förbållandet för Svartfogel, som kanske skulla hetsa ima kamrater i våra spår redan denna natt, r att ej gå miste om det rika bytot. Tala ej beller till er far i Svartfogeis närvaro, ty ban förstår något engelska; vänta till desg han har aflägnat sig med mig och visa honod ett så vänligt och sorglöst ausigte som ni kan. Den modiga Kate lofvade mig att punktligt verkställa mina anordningar, och sedan jag derefter meddelat herne innehållet af det till hennes fader adresserade brefvet, hvilket föranlvåde henne till flera utbrott af manterhet, sökte jag att lugaa hoano rörande vårt