Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 2

i hälarne, och då jag satto mig bredvid Dalefiold i det mjuka gräset, låg redan Svartfotkrigaren midt emot honom emellan de båda unge männen. Kato befann sig jemte negressen i det lilla tältet, der hon bade meddelat sin fader mina råd; emellertid hade man undvikit allt, som hade kunnat väcka indianeus misstroende mot mig och det inflytande jag utösvat. — Ni kommer råku vägen från M började Dalesield eftor några mindr anmärkningar, — och bör således känan trakten häremellan och der; är det verkligen så svårt som min raske vän och föraro påstår, att i rak liuie härifrån uppnå Missouri? — Vägon är dålig och eländig, evarade jag för att icke gifva indianen tt, men jag botviflar ej att ni med edra goda hästar kan öfvervinna svårigheterna. — Vill ni inte följa oss till Missouri? frågade Dalcfield videre. — Min väg ligger uppför floden, svarade jag undvikande. 1 — Jag vill inte ierpå och uär bor penningar hvad — Det var sagten, och tideru vill forsumma en liteu bilör — Godt således, här är r ott vilkor; don starka bettan lagon beavärlig, nästaa olic pp med mig redan i qv — Jag är färdig vid h og jag och betraktade fö len skenbärligen i djupa udianen, — mina få ull npackude, och mina häs ithvilzdo. något