Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 2

dona icke kan föratse hvilket som skal! sogra. Frågan har bland iatressanta sidor afvon den att hafva bragt qvinnans politiska ställning på dagordningen. Brooks från Nowyork har i reprosentanternag hus redan föreslagit att utsträcka rösträtten å!ven till dem; en mängd pbetitioner i samma riktning har inlomnats till kongressen, och allmänna opinionon synes ganska förberedd på ett sådart steg, helat qvinnor under do sistförflatna åren med heder framträdt i många verksamhetskretsar, der man förat icka väntat att få so dem. Så ull ex. är en qvinaa för närvarande anstäld som professor i grekiska och latinska språkon vid ett univorsitet i Pennsylvania, och hennes försläsaingar bevistas af ett stort antal filosofieoch theologie-staderande. Orinliga läkare af framstående förtjonst äro icke sällsynta, och nyligen har on miss Oympia Brown i Massachusetts blifvit ordinerad till prest och såväl af statens som kyrkars anktoriteter bomyadigats att ejelf förrätta prostvigningar. Oenigheten mellan preaidenton och kongressen har bragts till sin apeta derigenom, att törst senatens och derefter roprenontan lornas hus (med 130 röster mot 33) untagit stt lagidrslog om ,de frigjordes beskyddsbyrå, genom hvilket denna under krigot till nestornas heskyda bildade institutiog kommer att jortiaranas fungera j do södra etaterva, Delaware, Maryland och Misenri iaborökosde. lnåkr för ngreraa ingen rättvisa är att vänta vid ga domstolar, inför hv fargad man icke ons är vittH aligt denna lag, do specialdomstolar, som Jyda under nämnda byrå, fortfarande att vara det forum, till hvilket ella mål an hvita och negrer skola hänvises. Presidenten, som ur konstitutionol synpunkt motsatt sig detta förslag, har nu begaguat si e skall endast framkalla on förnyad diskussion, och om förslaget åter antages med två trodjedalars majoritet i begge huson, blir det lag, trots presidentens veto. Förslaget innohåller bland anuat äfven det, att land skall i Såderns stater anskaffos till inrättande af skolor och asyler; att betydliga jordsträckor derstades skola iottvis och på billiga vilkor försäljas till kolonister uten afseende på hudfärg; att den jord på kusterna af Georgia och Syd-Carolina, sora general Sherman under kriget upplät åt negrerna, men hvarom tvist sedan uppstått, skall i tre års tid förblifva i deras besittning, samt att unionsmyndigheterna skola beskydda de färgades personliga säkerhet, samt rätt till arbete, ogendom och ari. FRANKRIKE. Ea i lagstiftande församlingen nyligen timad lilidragelso sörtjenar stor uppmärksamhot al tvenno skal. Först och främst har det aldrig fö kuåt, att adressdebatten I lgetiftanuo förs mlingen leåt till någon forändriag i redaktionen af förslaget till sadressen. För det andra har den häne, som vi gå att meddsla, tydligen lagt a partier inom Frankrikes ro förbittrade öfver lemast ett af meat, i hvilkot ogillades, att svarsadressen icke uttryckte ett ord om de nämnåa maktornas förbåliande till Eibehortigdomega. Till försvar för detta amendemeuat yurade Jules Favre, alt ,adresson ingalanda kunde anses fullständig, då den lemnar alldeles ovidrörda tilldragelsorna i Tyskland. Bland annat yttrar han sedah:Vi måsto tala om den olycka, som drabbat Danmark, detta lilla folk, som nordligast i Europa står Dom förpost och väktare för 3 atioucn och som al gammalt var vår trogne bundsförvandt. Den förklaring, som vår regering förra året gaf, har kastat endast föga ljus i saken; den officiella tanken har så omsorgskallt inholjt sig uti neutralitoten, alt man knappt kan upptäcka den. Moan inskränkte sig till att uttrycka välönskvingar för nationalitoterna. Londonerkonfavenson var ett diplomatiskt missfoster. Utan att stöta på något motstånd, hafva Österriko och Preussen afsiutat konventionen i Gastoin, hvilken konvention icke är något annat än ou delning, segrarne emollaa, af by tet. Prousson ter Slesvig, Österrike IIolstein, och Österriko skall förmodligen efstå från eln andol al rosvot mot en kontant summa. Man har visserligen segt, ett fördraget endast är pruvisoriekt; men deta är en i vändning. Horodan var hållningen hos de i denna konvention intressorade befolkningar? Ilola betolkniugen i Slesvig förklsrade sig på det smärtsammasto vare siikon i sina förhoppvingar och derpå att man icko lyssnat till dess uttalsde ÖnskDIngar. Prenssen besvarar detta på ett Jekoniskt och öfvermodigt språk, såsom det, i Preussens suak, anstod deu starkare att tilltala den svagare. Och hvilket språk. förde Frankrike? En med 0593