Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 2

är, åtminstone intilldess ni behagar göra någon den minsta iavändning af någon hällbarhet mot det uppstälda axiomets giltighet. Då jag talat om alla medlemmars fria normala vorksambet, så begär ni äfven en närmare bestämning af ordet ,normal. Om jag då upplyser er, att ,normalt är det som följer en norm, en lag, hvarmed jr:g här menar den iare Jag, som är på samma gång den sanna friheten sjelf — så fordrar ni helt visst att jag skall närmare redogöra för dessa begrepp, och så kan pi åter drifva mig upp i aflägsna rymder af filosofi och metafysik, dit jag nu ej har lust att gå. Jag måste således bedja er slå upp ordet i något lexikon och låta er, för tillfället, nöja med den förklaring ni der kan på detsamma erhålla. När jag tillika velat medgifva staten rättighet att positift befrämja allmännyttiga ändamål, blott det ej innebär gynnande af vissa individer på andras bekostnad, så anmärker ni, att jag icke förklarat: , hvarför det skulle mindre befrämja allmänt gagn att t. ex. med skyddstull befordra bela landets boskapsskötsel än att understödja t. ex. Borås-jernvägen eller något ännu mera enskildt företag? Denna anmärkning kunde ega någon giltighet, derost jag slutligen förordat understödjandet af Boräs -jernvagen med uppofftingar från do skattdragande. Men detta har icke skett. Ea annan sak är åter, om staten understödjer enskilda företag med sin kredit, som icke kräfver något offer från andra samhällsmedlemmars sida. Här må i öfrigt erinras, att så länge staten icke i dess fullhet adopterat den grundsats man här velat frambålla, så kunna särskilda fall inträffa der den ena tycker sig ha rätt att fordra understöd eftersom den andra en gång erhållit sådant. Så äfven med näringarna. , Eftersom du är ,,skyddad genom tull, så fordrar jag detsamma — heter det utan afseende på om man deraf har gsgn eller ej. Det är en rättsprineip, som i sjelfva verkot ligger till grund för detta påståendo. Man kan ock här tillämpa Moses MNendelsohns yttrande: ,,ett begånget räknefel fordrar ett annat fel, om resultatet skall bli riktigt. — Men när den sanna grundsatsen en gång blifvit erkänd, när staten för sina positiva åtgärder till befrämjande af ett mera enskildt syftemäl alltid lägger proban: ,,sker detta ej på någon annans bekostnad? — då försvinna do obehöriga anspråken och undantegsfallen. Utomdess ligger den olikheten mellan ett statsanslag till ett enskildt företag och en skydsstull, att den sednare bringar en orättfärdig grundsats i system; det är bär icke längre fråga om ett specielt fail, utan om en folsk regel, hvilken ingriper sorderfligt i en massa af särskilda fall. Derför blifva alltid orättrådiga lagar långt farligare än tillfälliga understöd, äfven då dessa tednare ske på det ahmännas bekostnad, ty lagarnes öfverträdelse skapar brott. När jag skiljt mellan fnansoch skyddstullar och ansett de förra berättigade, för så vidt statens välfärd kräfver en sådan skatt samt derest den drabbar alla lika, men deremot de sednaro oberättigade, emedan vinston deraf tillfaller ej staten, utan ett antal andra samhällsmedlemmar; så söranleder detta räsonnement, hvilket blott står i strängaste öfverenssttmmelse med min utgångspunkt, eder till följande besynnerliga fråga: Känner du — ni har behagat begagna de:ta förtroliga tilltal — , verkligen några tullar, som verka annorlunda, när da kallas inansän när de kallas skydds-tullar? I begge fallen ökar ju tullen varans anskaffningskostnad för din vän konsumenten; i begga länder den ju till skydd för dem, som inom landet tillverka dylika varor, och i begge fallen slutligen ingär ju också sjelfva ullen till s aten till syllande af dess allmänna behoftt. Då denna fråga förråder att ni, min sändebref-skrifvande vän, är en nybegynnare på let fält, dit ni nu begifvit er ut, så bör jag zöra min förklaring så lättfattlig som möjligt. Tallen på råsocker kallas finanstull, emelan inkomsten deraf ingår helt och hållet ill staten, och emedan ingen sockerrörsillverkning finnes att i Sverge skydda. (Dermot kan den verka såsom skyddstull för witbetsodlingen, hvilket också sörtjenar att ulvarsamt beaktas.) Likaledes är tullen på cafe finanstull, emedan det icke finnes nåson kaffeodling att i Sverge skydda. Dermot är tullen på raffinadsocker en skyddsvil, emedan den gifver raffinadörerno tillfälle tt uppehålla varans pris så mycket högre om det s. k. ,skyddet utgör, då af detta ;gre pris på den inhemska tillverkningen ngenting kommer staten till godo, utan allt tannar i några få fabrikanters fickor. Alltå: om en sockerfabrikant genom en skyddsoll af 3 öre kan bålla sitt pris 3 öre högre n det, hvartill varan eljest kunde af konsunenten erhållas, och om han tillverkar t. ex. io millioner skålpund om året, så har detta kydd af 3 öre dregit 300,000 rår årligen