endast ett gyckelvork och en saara. I sjelsva verket har icke blott Amerika, utan äfven England sjelft fått matorielt lida af de konfedererado kapare, som i England utrustats. Då t. ex. ,Shenandoahs kapten uppbrände fjorton amerikanska hvalfångare och landsatte deras bosättningar bland vildar på en öde kast, blef följden häraf och af den stora qventiteten spermaceti-oljas förstöring, att denna handelsartikels pris fördubblades för afnämerne i England, hvarigenom förlusten, förorsakad af ,Shenandoahs härjningar, fick af desso betalas. Talaren ville, att brittiska regeringen skulle äterupptaga frågen om skadoersättving åt Amerika för Alabamashärjningar, för att sålunda förekomma, det srägor af samma betänkliga slag uppstå härefter. Att döma af president Johnsons yttrande är ban lika villig som England att erkänna den ofantliga vigten af denna angelägenhets ordnar de. ,The Attorney-General afslutade å regeringens vägnar denna diskussion. Han förklarade sin belåtenhet dermed, att den förts på så hofsamt sätt, att någon fara för landet af densamma ej bör kunna uppstå. Han medgaf, att de brittiska neutralitetslagarne äro ingalunda fullkomliga, men dock tillräckliga, för att regeringen, stödd på dem, skulle kunnat hindra ,, Alabamas utlöpande, men olyckligtvis fick regeringen allt för sent fullständig visshet om detta fartygs bestämmelse. Förenta Staternas neutralitetslagar äro i sjelfva verkot icke bättre än Storbrittanions. Han försäkrade, att brittiska regeringen hade handlat med största upprigtighet och ärlighet. Innebura Amerikas skadeersättningsanspråk ingoming annat än fordran på en gumma penningar, nkulle saken varit lätt arrangerad, men de innebära tillika on fråga om brittiska regeringens heder, och en sådan fråga kan icke hänskjutas till en skiljedomstol. Han slutado med att uttrycka sitt hopp, att hufvudfrågan skall få en tillfredsställande lösning, för hvilket ändamål brittiska regeringen otvifvelaktigt skall göra allt hvad på henne ankommer. Vilja Förenta Statornai vänlig anda underhandla med Storbrittanion om denna angelägenhet, så är det, efter det sista krigets erfarenheter, lättare nu än någonsin att få den ordnad. Efter denna diskussion uppstod en annan, icko mindre intressant, om Förenta Staternas förhållande till den feniska rörelsen. Parlamentsledamoten Watkins hade nemligen inlemnat en motion, att brittiska regeringen skall uppmana kabinettet i Washington att undertrycka den mot England fieendtiliga feniska organisationen i Amerika. Hr Watkins tal var icke hållet i en mot Amerika fiendtlig ton; det tvärtom öfverslodade af vänskapsiorsäkringar till Förenta Staterna. Talaren sjelf hade pyligen varit i Amerika och visste ganska väl, alt regeringen i Washington icke uppmuntrade fenianismen, utan visade don förakt, men den gjorde ej heller något för att hindra dess verksamhet. Han vissto också, att amerikanska folket föraktade och förlöjligade denna irländska sammansvärjning, men detta förakt och detta laje göra den icke ofarlig. Det feniska brödraskapet sträcker sig öfver hela Amerika — ensamt i Newyork finnas 27 s. k. cirklar — och förfogar öfver stora medei i penningar och manskap. I spetsen för brödraskapet står en regelbundet inrättad regering, hvars departementsbyråer befinna sig i ett för ändamålet inköpt palats vid Unioasquare i Novogrk. Brödraskapet har genom irivillig beskattning af sina medlemmar inkasserat G icke mindre än 5 millioner dollars. Från den 10 Sept. till den 29 Okt. 1865 inflöto 120,000 dollars; från den 31 Okt 1865 till den 9 Jan. 1866 147,000 dollars. Den 28 Okt. 1565 bestod brödraskapet i Amerika af 613 cirklar med 184,000 medlemmar och hade utgifvit 65,567 dollars för , beskickningar och 40,000 dollars för upproriska agitationer i Hennes Maj:ts länder. Brödraskapet höll nu på att utgisva SX-bonds i den s. k. irländska republikens namn, underhardlade om uppköp af 8 stora ångskepp, som kunna transportera 1000 man hvardera öfver hafvet, samt gjorde stora vapen-uppköp. Canada, som ligger närmast till hands för en fenisk invasion, darrar för en öfversvämning af irländska border, kommenderade af irländsk-amerikanska officerare, sådane som general Sweeny, bvilkas militära erfarenhet, djerfhet och hänsynslöshet göra saken ytterligare fruktansvärd. Talaren, som sjelf haft äran af en andions hos presidert Johnson, visste, huru angelägen presidenten är att bevara vänskapen med England, och ban hade asskedat general Sweeny ur unions-armeen; men tydligt är icke förthy, att då Förenta Staterna tillåta inom sina gränser en organisation, som upptager skatter, utgifver statspapper och köper vapen och skepp, för att bekriga sj Honres Moj:t, så är den internationella lagen kränkt, och då Förenta Staterna alltid och nu sednast i kriget mellan Spanien och Chiii visat en så exemplarisk boredvillighet att utöfva rättvisa mot alla, så hoppades talaren, att det endast skulle behösvas en påminnelse från brittiska regeringers sida för att kabinettet i Washington skall göra slut på feniernas stämplingar. Flere talare, som uppträdde efter hr Watkins, strödde doftande rosor för amerikanska folkets fötter, prisade president Johnsons vishet, rättvisa och vänliga sinnesstämning mot England, samt uttalade samma önskan som hr Wolkins om en åtgärd från regeringens sida och samma hopp om ett lyckligt resultat deraf. — — — — — — — —— — — Mm — — — A— 8— ty — -— — O — — — — —— —