Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 2

år 1793 uppmanado Förenta Staterna att icko tillåta kaparo under fransk sligga utlöpa dess hamnar, för att bekriga engelska ha delsflottan, och att Eagland härvid åberopade sig på folkrätt och internationel moralitet. I Amorika är nentralitetsl;gen ytterst sträng, tillfredsställer alla billiga fordringar och har af amerikanska regeringen vid alla tillfällon, oberoende af sympatior och antipatier, samvetsgrannt tillämpats. IIade Eagland egt Amerikas neutralitotslagar, skulle ingen ,, Alahama hafva utlapit från brittisk hamn. Lord Russell har sjolf karakteriserat möjligheten af sådane händelser såsom en skam och vanära för engelsk lig. Haru vanmäktig denna lag är bevisas, yttrada talaren, bland annat deraf, att ehusu alla menniskor, med undantag af skeppsbyggarne sjelfve (Hör, hör! och skratt från känka:ne) kände de vädurskeppa bestämmelse, hvilka byggdes på hrr Lairds varf, regeringen likväl icke kunde på annat sätt än medelst att köpa dem hindra deras utlöpande under konfedererad flagga. Talaren ville lägga parlamentet på bjertat, att om någon magt har intresse af nentralitetlagarnes förbättrande, så är det England sjolft, ty England har den största handeisflottan och är genom kaperiväsendet utsat för de största förlusterna. Såsom saken nu står, är Englands politiska inflytendo nära nog förlamadt genom utsigten till att vid första krig blifva af Amerika behandladt så som England bebandiat Amerika. Antag, att ett krig utbryter, låt vara med en magt, t. ex. Paraguay, som ej har ett enda fartyg på sjön; omedelbart efter krigssörklariagen skall man få se Förenta ötatern:s hamnar svärma af snabba kanon-ångbåtor, som inom några månader skola hafva ruinerat brittiska sjöfarten. Talaren önskade, att regeringen må erhålla befogenhet att lägga beslag på misstänkta fartyg. FEadast på dotta gätt kunna vingarno afklippas på framtida ,,Alabdamas och , Floridas. Man borde väntat, att detta i alla punkter besinningsfalla och riktiga tal ej skullo rönt någon gensägelse inom parlamentet, och så skulle väl äfven skett, om icke hr Roebuck, den bekante ledamoten för Sheffield, den politiska cynismens representant i församlingen, hade uppstigit och lättat sitt bröst genom utgjutelsen af hatfallt tal mot ,broder Jonathan. Hr Roebuck ville icke gifva regeringen en sådan magt, som herr Labauckere önskade lagd i dess händer, dels emedan Jingland är ett konstitutionelt land, hvars undersåter vilja hafva så litet som möjligt att skaffa med sin regering, dels emedan England är ett industrielt land, som måste få bygga skepp, tillverka krut och gjuta kanoner åt hvem som he!st. Amerika må i det bänseendet hafva samma rätt som England. Vi äfventyra, att Amerika skall begagna sig deraf på samma sätt som vi, men det är en risk, som vi må underkasta oss. Feran är obestridlig, och önskligt hade för England varit, att upproret i Södern hade segrat och Förenta Staterna sönderfaliit. Talaren ville icke dölja sin åsigt i det hänscendet, ej heller sin glödje deröfvor, att rekonstruktionsverket i Amerika änau icke är fallbordadt, ej heller sitt hopp, att det aldrig må blifva sulländadt och aldrig någon endrägt i Förenta Staterna återställas. (Hör, bör! och skratt.) Efter denne oförliknelige talare, som lyckligtvis var ensam om sin åsigt (åtminstone om uppriktigheten att uttala den), uppstod hr Laing. Han trodde, att frågans enda riktiga lösning är den, att enskild egendom till sjös ställes på samma fot som enskild egendom till lands. Hvarför skalle en fjökapten erhålla gratifikation och befordran, för: att hafva röfvat enskild egendom till sjös, då en öfvorste, som röfvar enskild egendom till lands, blir afsatt för en sådan handling? (Hör, hör!) Efter hvad som tilldragit sig i Amerika kan, yttrade talaren, ingen betvifla, att Englands utrikespolitik är förlamad; vi kunna icke draga svärdet utan att äfventyra hela vår bandelsflottas förstöring genom amerikanska kapare. En enda ,Alabama förorsakade, att en tredjedel af Newyorks handelsflotta, efter skeppsläster räknadt, öfverläts till utländska firmor och seglade under utländsk flagga. Hvad skall då ske, om 100 , Alabsmas utlöpa från Förenta Staternas hamnar, för att jaga våra kofferdifarare? Desto sorgligare är under sådane förhållandena att påminna sig, att det var Förenta Staterna, som på kongressen i Paris föreslogo tillämpningen af just den grundsats, som talaren nu förordade, och att det var Englands regering, som då motsatte sig dess antagande. Hr Laing önskade, att Hennes Maj:ts regering nu må söka godtgöra detta fel och söka vinna samtliga sjömagternas bifall till den at Amerika å Pariserkongressen föreslagna principen. Hr Peacock-Sandford önskade sammankallandet af en interrationel kongress i och för reglerandet af denna för alla sjöfarande nationer så ytterst vigtiga angelägenhet. Han n