Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 2

söner dag och natt ofvertalado honom, — de båda andra hafva redan inträdt i armöen, — såå beslöt han slutligen att anträda resan till det omnämnda fästet. Men det förstås al sig sjelst att jag inte villo stanna qvar ensam hemma; tuson bästar skulle inte hafva qvarhållit mig; och att jsg hade alla skäl att jörona mig mod expeditionen hor jag bovisat tillräckligt, ty under do två månsder vi besannit oss på resan har jag ej blifvit öfverträfkad af någon bland mina reskamrater i uthållighet och jagtlust. Inom några veckor skola vi uppnå vårt mål, och ofter ett kort uppebåll der bege vi oss tillbaka till S:t Joseph, hvarifrån vi fortsätta vär resa utför Missouri med ångbåt. Se så, nin herre, nu vet ni allt, som ni kan önska att vota, och här kommer er fosterdotter för att inbjuda oss till middagetasteln, om jag ej nisstyr mig. Ölvorraskad såg jag mig om; jag hade icko hört Schanhattas annalkande; dels utmärkto ron sig alltid genom en ovanligt tyst gång, lels fängslades jag så mycket af den uaga Bgarinnans ungdomsmod och lefnadslust, att ag ej hyst någon synnerlig lust att gifva akt vå min omgifning. Ännu mera öfverraskades ag, då jag såg att indianskan nu visade ett weit annat uttryck än vid vårt första samnanträffande med fromliagen. En viss skyggjet förrådde sig ännu i hennes sköna anletsrag, men denna tillbakaträngdes af den glada tolthet, som glänste ur hennes vanligen så nilda ögon, då hon uppmärksamt betraktade n mig och än min gäst, och hvilken hon ynbarligen kände öfver det goda förhållanlet omellan oss. Forts.)