Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 2

— Nåvål, under ett utbrott af detta glada lynno har ni en deg förklarat att ni ville företaga en resa till den vilda vestern, fortfor jag, — och då nödgades far, mor, bröder, slägtingar och alla bekanta uppbjuda allt för att uppfylla sin älskvärda hustyranns önskan, såvida do önskade åtnjuta on timmas lega under sin återståendo lifstid. Omkring Kates röda, balföppna läppar spolado ett trotsigt leende, likväl afbröt hon mig ej, och jag fortfor: — Man beslöt således att uppfylla sin älsklings vilja; husets älskvärda dotter öfvade sig en tid i manliga idrotter, hvilka lätta lifvet i vildmarken, och do äro: skjutande, ridande, springande, hoppande, hunger, törst — — — Himlen bevara att jag en onda gång törstade eller hungrade i hommet, utropado Kate med låtsad fasa, — nej, nej, derhän har jag inte gått. Visserligen har ni rätt i mycket, som ni med märkvärdig skarpsinnighet påstår er kanna läsa i mitt yttre, men likväl inte i allt, och således anser jag bäst att med tå ord meddela or det verkliga förhållandet. Jag är visserligen en hustyrann, det är sannt, ty jag är den enda dottern bland fyra just icke bortklemade bröder. Jag villo so Klippbergen och prärierna, det är också riktigt. Men det är ej riktigt, att jag skulle hava lärt mig att skjata, rida och fäkta kort föro vårt uppbrott. Jag har icko förgäfves haft fyra bröder, och redan i mitt tolfto år hado jag ridit och jagat i kapp med den raskasto farmergosse. Inte heller är det riktigt att resan blifvit företagen uteslutande för min skull. Min far, en för detta officer, har vigiga göromål i Fort Uniou, der en besattning af Förenta Staternas ermå ligger, och emedan han ännu är kraftfall, och hans båda