Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1866, sida 2

om jernvägens sträckning genom Wermland, Då Uandelstidningen härom lagen anförde de hufvudsakliga skäl, hvarpå vi grundade vårt omdöme rörande den rätta sträckningen för jernbanan genom Wermland, s3å har detta omdöme icke blifvit rubbadt, ntan sastmer bekräftadt genom sednare upp lysningar i ämnet. Då man ser saken i dess helhet, så framstår ganska klart det vigtiga förhållande, att statens stambana här tillika kan blifva en lokalbana för provinsen, af aldra största betydenhet för detta företagsamma landskaps industri, utan att staten derför gör annan uppoffring än att väglängden förökas med 8,000 fot samt anläggningskostnaden ökas med 1,150,000 rdr, hvilken sednare uppoffring dock i rikt mått uppväges af den ökade tillförsel, som dermed komme staters nordvestra och vestra jernvägar till del. Det ytterligare moment, som anförts emot den norra linien, eller att aplåggningens fullbordande skulle fördrojas med några månader, anse vi betyda mindre än intet, såväl med afseende å den förflutna tiden, som framförallt med afseende å framtiden. Man har anmärkt att det är bruksegarnes intresse, som här spelar hufvudrollen, och om man har rätt deri, så bekräftar detta riktigheten af vår åsigt. Ty bergsbrakets intresse är, hved Wermland angår, provinsens, hvaremot residensstaden der är af långt nnderordnad betydelse, äfven under den förotsättning att Karlstad icke skulle vinna mera derpå. att det uppbäres af en landsbygd, som tillväxer i välstånd, än derpå, att det får sernvägen löpande förbi sin dörr, en förmån, hvilken, efter hvad erfarenheten lärt, många städer mycket öfverskattat. Vi lemna emellertid såväl den ena som den andra stadens intresse alldeles ur räkningen, emedan endast ganska få städer ega någon större vigt för det allmänna. Städerna böra heldre flyttas dit der affärslifvet naturligen framkallar en mera samlad handelsoch handtverksrörelse, än att trafiken, på konstlade vägar, skulle dragas till den engång anlagda staden. Vår industris historia — om den blefve en gång skrifven — skulle vittna derom, att ingenting mera skadat landets ekonomiska förkofran, än just denna hänsyn till städer, som erhållit ofördelaktiga och falska lägen. När Kellgren lät Dumbom förvånas öfver försynens vishet, som ,floder öfverallt placerat, der stora städer stryka fram, så ligger deri en ironi, som aldrig är mera giltig in nu, då man vill draga jernvägarnes strömåror till städer, hvilka ligga utom den na