Å7 OA FV SEO FF AAA sten till Norge, dels det belopp, som in hållits uti 10 under sluten rekommendat afsända bref. Ersättning hade från postk san redan utbetalts med 15,161 rdr 57 e Af de röfvade penningarne hade återbeke mits tillsammans 14,429 rdr 90 öre i sv ska penningar, 1 preussisk banknot å 50 ( 1 å 10 Thaler. Dessutom hade återfann diverse vexlar och lottsedlar, en revers sa en pels, hvilken postiljonen Knutsson för brikör J. A. Boman i Göteborg skolat fra befordra till Strömstad, men som jemvälf lit i rånarnes händer. I sin skrifvelse ha postverket förbehällit sig godtgörelse dels de ej tillrättakomna penningarne, dels för d skadeersättning som kunde komma att 5 stiljonen Knutsson tilldömas. Sedan, vid företagen värdering af ofvan o: nämnda pels, det af egaren uppgifna värde 100 rår, blifvit af nämnden godkändt, pär pades Knutsson, å hvars vägnar postmästar Lundvall i Kongelf aflemnade 2:ne läk rebetyg af följande lyde:se: 1:0) Att postiljonen J. F. Knutsson, som na ten till sisil. 11 Januari i närheten af Konge blef öfverfallen och svårt slagen, ännu ej är återställd, att han, utan mehn för helsan, kan s vid nu tillstundande ransakning om ofvanskrifr öfverfall i Kongelf inställa, betygar etc. Strömstad d. 23 Febr. 1866. John Cron, Stadsläkare. 2:9) Att postiljonen Knutsson, som d. 11 Jai af rånare öfverfölls och posten frånröfvades, vi af mig samma morgon företagen besigtning fört tedde följande tillstånd: vid fullt medvetand — hela ansigtet nedsöladt af blod — öfver bjes san ett två tum långt sår med krossade rändet — på venstra sidan af pannan, straxt nedanfö hårfästet, en bulnad af en half specieriksdaler storlek, med afskafning af öfverhuden på des mest framstående del, — från högra örat had utrunnit en betydlig mängd blod och fortfo dermed ännu vid undersökningen, — derjemt klagade han ötver smärta i högra si lan, hvilken vid sedermera företagen undersökning, befann; bero derpå att elfte refbenet var brutet; — att Knutsson sedermera vårdades i Kongel och under denna tid fortfor at. vara vid full medvetande, men klagade öfver betydlig värk smärta och tyngd i hufvudet och döfhet på högr: Örat, straxt bakom hvilket huden antog en blå färg och en betydlig ömhet för vidröring fanns samt afreste till Strömstad den 23 Jan., ehuru jag ansåg hans tillstånd ännu vara så vådligt att jag icke kunde tillstyrka denna resas före. tagande; — att symptomerna från örat häntyda på, att det Knutsson öfvergångna våld orsakat så vidsträckta och djupgående skador, att följderna deraf för Kuutssons lif och framtida helsa icke för närvarande kunna bestämmas, intygar c. Kongelf den 26 Februari 1856. : C. J. Holmström, Med. Lic. Etter uppläsandet af dessa betyg hördes först den gosse, som skjutsat Knutsson, då rånet egde ram. Det var en 17 år gammal dräng från Gödderöd vid namn Asders An dersson. Han berättade, att afresan från Kongelt skett klockan half 12 på natten och att vid framkomsten till de s.k. Baggeliderna 3 personer, som varit gömda, plötsligt framrusade mot kärran, af hvilka en fattade i hästen och en annan med en stör tilldelade postiljonen flera slag, så att han föll af kärran. (De af våldsverkarne begagnade Btörarne, hvilka sedermera återfunnos på platsen, der rånet begicks, företeddes vid ransakningen; tvenne af dem voro af ask, den tredje af hassel, alla omkring 3 alnar långa och c:a 3!(; tum i siameter). Skjutsgossen flydde förskräckt från stället och sprang bortåt bergen, samt kunde således ej redogöra för hvad scm vidare passerat. Då han slutligen framkom till och bultade på å det på omkring 100 stegs afstånd från Baggeliderna belägna torpet Upsala, fanns Knutsson redan der. Sedan skjutsgossen fått aflägga denna berättelse, utfördes samtligo de tilltalade, med undantsg af Lindmark, samt tillsades de ofvan omnämnda inkallade 3:ne persor erna jomväl att lemna tingssalen. Härefter börjades förhöret med Johan Petter Lindmark, en omkring 40 års man, ljuslagd och med ett snarare enfaldigt än elakt utseende. Han uppgaf sig vara född i Ucklums socken af föräldrarne Anders Lindmark och Katbarina Jansdotter. Fadren, som varit kommissions-landtmätare, afled år 1832, modren år 1841. Johan Petter vistades i för-. äldrahemmet till fadrens död, hvarefter han tjenade som dräng på flera ställen, intilldess han på sednare åren blef innehafvare af en förpantningslägenhet under hemmanet Tjurbacken. Tre veckor före jul sistlidet år gifte han sig. År 1851 hade han för delaktighet i posträn blifvit af Flundre häradsrätt dömd till 3 årg fästning, hvilken dom dock af Hofrätten skärptes till 10 år. Sedan han undergått detta straff Å Malmö fästning, återkom han i början af år 1863 och hade derefter innehaft plats med dagsverksskyldighet under Tjurbacken. — Rörande det broit, för hvilket han nu stod under tilltal, berätt-de Lindmark, synbart ängerfull, att det varit Olaus Nilsson, som kommit honom på tanken att begå detsamma, Vid värtiden förlilet år samtalado han första gången med honom lerom, hvarvid Olaus yttrade: ,,Du är väl rädd nu, så att du inte lär töras vara med om att skaffa dig U hvarpå Lindmark svarade, tt han både vore rädd och att det ej torde vara så lätt att skaffa några penningar. Härefter ansatte Ulaus honom flerfaldiga gånger, nen han stod dock emot ända tills vid jultiden, lå han gaf vika för frestelsen och lofvåde vara ned om saken. Vid denna tid begåfvo sig båda, sällskap med Kristian Andersson, till Lusseöd i Torpe härad, för att spana buruvida den lerförbi färdande posten skulle kunna åtkomnag och i händelse sådant befunnes görligt, vid ämpligt tillfälle råna densamma. I Januari nånad innevarande år föreslog Olaus Nilsson let postrån, som sedermera utfördes. Lindmark vekade väl till en början att vara med om sacen, emedan han befarade, att den skulle få en lycklig utgång, men beslöt sig omsider dertill, edan Olaus försäkrat, att han fått ett par, dugiga karlar till bjelp. Dagen före rånet samnanträffade begge ånyo, då Olaus namngaf Krans åsom en af deltagarne. I sällskap med Kritian Andersson begaf sig Lindmark nu på väg ill Långevarten, der de klockan 2 på eftermidlagen i skogen råkade Krans, med hvilken de narscherade vidare till Sandlid, der alla 4 voro amlade vid solnedgången. Sedan närmare öferenskommelse träffats, gingo Krans och Olaus!1L a till Kongelf för att köpa bränvin, medan s cristian Andersson och Lindmark gingo lands-A ägen framåt tilldess de vid Skällebräcke dvarn 1 tor gammeanträffada 1. — BOD O c—tLt— F——— — — mk h —muuise