peherrskning och tålamod få icke sörblandas med feghet och brist på handlingskraft. Vist ir emellortid att den åskdigra luften lätt kan urladdas och det hastigare än någon anar. Visst är tillika att det nuvarando regeringssystemet är ohålibart och att dess fall blir icke konungamaktens eller junkerdömets, utan tolksrihetens seger. m Det ligger i sakens natur att man skall söka besvärja denna hotande rörelse — eller åtminstono fördröja dess fortgång, genom att vända nationens uppmärksamhet utåt. Så drefvos Österrike och Preussen genom tingens nödvändighet till kriget mot det lilla Danmark, men bytots skiftande har blifvit en svårare och farligare sak än dess gripande. Hvarthän ott krig mellan de båda rivaliserande tyska stormakterna kan leda, är svårt att söratshga; men visst är att det kan leda ill resultater, som äro för båda parterna lika oväntade som ovälkomna. Vårt lilla land är lyckligt, då det, under en statsförfattning, som ordnat de båda statsnakternas inbördes förhållande och tryggat folkfriheten, kan betrakta dessa händelser på afstånd, i lugn förbidan på hvad som utur dom månde utgå. Uvarjo inblandning deri vore — det inses af både regering och folk — en ytterlig dårskap. Hysande varmt deltagande för Tysklands frihetssträfvanden och stående i den närmaste förbindelse med detta stora lands odling, på såväl det materiella som andliga arbetets fält, äro vi dock helt och bället främmande för dess farste-politik, och kunna så mycket mindre ansluta oss till den one eller andre, som grunden vacklar under dem alla. Den tid kan emellertid komma, då ett frigjordt Tyskland räcker handen åt det fria Norden, och då härmed en stark förmur skulle vara byggd mot den Slaviska racens måhända ännu icke öfvergifna planer att herrska öfver Europa. Det är endast tvedrägten mellan de gormaniska folkstam marne, som kan möjliggöra utförandet aj sådana planer, och derföre böra vi dämpa denna tvedrägtslåga, men icke kasta nye bränder på elden, genom småsinnadt gräl om jemföreisevis obetydliga ting. Ty — vi upp repa dot — lika osäker som Tysklands fur ste-politik är, lika säker är dess folkirihett seger, och deri ligger alltså vår ende like naturlige, som trygge och mäktige bundsför vandt.