Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 1

AA vp.LLAA — området alltför vidsträckt för en enda lärare, hvarföre äfven der en främmande soreläsare torde kunna komma att uträtta ganska mycket. Hvad återigen beträffar de vetenskaper, som, churu de vid våra universiteler blifvit gynnade med framstående rum, ändock skulle kunna vinna på att främmande lärare, enligt hvad det ifrågavarande förslaget åsyftar, oppträdde i dem jemte de vid våra universiteter anställda, så vilja vi som sådana företrädesvis nämna filosofien och medicinen. Det är allmänt bekant, att ett filosofiskt sysen, som uppstätt på svensk jord, efterhand tillskansat sig allenaväldet vid våra begge högskolor. Man har lyckats utesluta alla, som egnat sig åt filosofiens studium, från de ordinarie lärarep atserna vid uriversiteterna, så snart det visat sig, att de ej hyllat , den allena saliggörande boströmianismen, utan vågat sluta sig till något annat fi osofiskt system, och sålunda har redan en utmärkt förmåga, som skulle prydt akademiens kateder, förvists till elementarläroverkets, der han, tack vare sina motståndares hkne i ati genomdrisva sin vilja, torde alltjemt få qvarstanna. Nu frågas: skulle det ej kunna lända vårt lands studerande ungdom till fördel, att den någon gång äfven fick böra andra filosofiska systemer framställas och det från en icke-boströmsk ståndpunkt? Det kan visserligen för souliga öron klinga sent att vi ba en nationell filosofi, och att vi tillstoppa öronen för alla de filosofiska teorier, som vilja bana sig väg bit utifrån och rubba vår tro på de boströmska dogmerna, och att vi hålla alla antiboströmianska kättare i landet så vidt möjligt är inom marginalen; men det tyckes docx som voro ett sådant förfaringssätt hvarken sörnusts-eller tidsenligt och skulle i längden prisgisva oss ät utlandets ätlöje, då den boströmska visheten, hur stor den än är, icke tills dato lyckats vinna någon terräng utom Sverges gränser, Då den dessutom i flera hänseenden, såsom t. ex. i fråga om poitik och statsförfattningar, kommit till resuitater, som stå i uppenbar strid mot den nyare tidens frisinnade idter, kän man ej annat än önska, det tillfälle på sätt, som förslaget är, bereddes för en annan filosofi att göra sig känd vid våra förnämsta bildningsanstaler. Hvad slutligen beträffar mediciaen, så är den kanske ännu mera än någon annan disciplin stadd i utveckling och tillvext, och det torde på grund deraf kunna anses sarnolikt, att en utmärkt främmande lärare i denna vetenskap mången gång skalle vara i tillfällo att komplettera undervisningen vid våra universiteter genom framställandet af nyare medicinska ider och rön, som dittills undgått deras uppmärksamhet, hvilka äro sakens målsmän på stället. Genom ett sådant autagande böra desse sednaro ingalunda känna sig fcerorättade, enär deras vetenskapsområde är så vidsträckt, att de ej med bästa vilja och förmåga i verlden kuana omfatta det med alla dess detaljer, så att de genast tillgodogöra sig alla upptäckter och iakttagelser, som förekommo, och som för läkaren kan vara af betydelse. Do borda icke ens kunna känna sig förnärmade, om man ifrågasatte, att de sjelfva skulle i ett och annat hänseende kunna profitera af innehället i en främmande vetenskapsmans föredrag och ej blott — såsom Lunds kousistorium ansett möjligt — af undervisningsmotoden och föredragniagssättet. I det föregående ha vi tagit saken i skärskådande ur flera speciella synpunkter, men om vi uu åter betrakta den ur en mera ullmän, så upptages vår uppmärksamhet i främsta rummet af en omständighet, som nog torde ha förbisetts af do akademiska myndigheterna, men som ieke desto mindre är af ganska mycken vigt. I en så liten stat som Sverge kan det naturligtvis ej alltid vara sörbällandet, att de akademiska larostolarno innehafvas af framstående k paciteter, och vid begge da svenska universitetorna bar dot ätskilliga gånger inträffat, att sedan under en följd sf år en profession besttidis af en verkligt utmärkt vetenskapsman, densamma bortgilvits åt en obetydlig sökande, derför aft ingen kandidat, som kunnat göra honom före:rådet stridigt, anmält sig — något, som för öfrigt ej berott blott på vetenskapsidkarnes fåtalighet i vårt land, utan äfven på det här gållande befordringssystemot. Måhända skall