en och annan stöta fig vid hvad här yttrate, emedan ben i krr professorer fer idel vetenorbater, liksom do ock ha den I onention rättighetea till epitetet vatberömå framför titeln, men vi tillhöra ej ,hofförgyllarnes skrå, utan bålla oss till den nakna verkligheten och kunra derför ej afpruta något af hvad vi sagt. Det är klart, att en förändring sådan som den osvan antydda måste inverka i hög grad ofördelaktigt på det vetenskapliga studiet vid universitetet, som stod högt så längo det egde sir målsman i en öfvorlägsen kapzcitet. Om under sådana ferhålanden en srammande lärare påner on serie af föredrag i den ifrägavaraude vetenskapen, skall väl detta kunna verka välgörande i mer än eti hänseende, lifva intresset för densamma, rycka upp? det sjunkna studiet och i någon mån ersätta de brister, som måste skrifvas på lojuetens och oförmågans räkning. Pet ifrågavarande förslagets här ofvan framhållua fördelar jemte audra, som äro så uppenbara, att vi ej ursctt oss bebösva påpeka dem — såsom t. ex. befrämjandet af den andiga samiärdseln mellan do nordiska brödsaläuderna — tyckas vara af den vigt, att da svenska universitetskonsistorisrnas invändnirgor svårligen torde kunna hälla stånd emot dem inför don opartiske betraktaren.