Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 1

— — lätt att fatta för oinvigda, utan bör dersöre gåtans lösning lemnas åt de hrr konsistoriales, som framställt den. Alla dessa argumenter äro af en lillepyttsnatur, som ej tordo kunna utbärda något allvarsamt angrepp och tyckas vara tillkomna endast för att maskera andra, hvilka ej tåla offentlighetens ljus. Det Lundensiska konsistoriet säger, ett man äfven med den lärarepersonal, som nu fions, tordo kunna påräkna undervisningsmedel i de lärdomsdelar, som äro alldeles nödvändiga att känna. Hvad konsistorium anser ,alldeles nödvändigt är svårt att gisse, men denna lärda tuktoritet måste väl anse som önskvärdt, att undervisningens gebit utsträckes så vidt som möjligt; och då fasta läroplatser ej kunna inrättas för alla vetenskaper och vetenskapsgrenar, som kunna göra anspråk på den studerando ungdomens uppmärksamhet, så torde idten att genom främmande univorsitetslärares tillfälliga föreläsningar i någon mån fylla bristerna ej böra anses förkastlig, helst som man tryggt kan antaga, att den skulle kunna komma både lärare och lärjungar till godo. För dem, som egnat dessa förhållanden cn närmare uppmärksamhet, kan det ej vara obekant, att det redan gifves ett ingalunda obetydligt antal sådana fack, som alldeles alls icke äro representerade vid våra högskolor, eller som fått sig anvisade en ytterst anspråkslös plats i skuggan af andra Järoämnen, äfvensom att åtskilliga af de vetenskaper, som fått sig tillerkända framstående rum, skulle studeras med större framgång, derest den på ensidig uppfattning och otillgänglighet för pyare ider grundade undervisningen kompletterades genom ett tillfälligt meddelande af hvad tanken och forskningen inom dessa områden alstrat och uppdagat i andra länder. Såsom tillhörande den först påpekade kategorien skulle man exempelvis kunna nämna arkeologien, hvars i så många hänseenden ytterst intressanta studium är helt och hållet försummadt vid våra högskolor, då det deremot blomstrar vid Köpenhamns universitet. Hvad det isländska språkets studium angår är det så föga idkadt i vårt land, stt då professionen i nordiska språket vid det sydsvenska universitetet skolat tillsättas, de kandidater, som sedermera erhållit densamma, för tillfället måst egna en naturligtvis ganska knappt tilltagen tid åt denna gengångerska af den ,,norräna tunga?, ur hvilken de begge skandinaviska språken framgått. Hvilket inflytande skulle ej en dansk arkeolog och en isländsk filolog kunna utöfva på ett svenskt auditorium, även om föreläsningarnas antal blefvo temligen inskränkt! De skulle ju kunna utså månget frö, som sedan skulle spira upp under da kjelfständiga studierna, och slutligen bära herrliga frukter! Äfven i andra hänseenden skulle svenska filologer kunna skörda fördelar af det ifrågavarande förslaget. I Sverge fianes ingen lärostol invigd åt sanskrit, detta gamla ytterst märkvärdiga språk, som bildar den komparativa filologiens grundval, och vårt land står visst ensamt i detta hänseende bland Europas civiliserade stater. Den som känner det mäktiga inflytande, hvilket en närmare bekantskap med den äldsta dottern tillden indogermaniska språkfamiljens moder redan utöfvat på språkforskningen hos flera europeiska kulturfolk, kan ej annat än beklaga ett förhållande, som inverkar så hummande på de filologiska studierna i vårt land, och önska framgång ät den plan, som lotvar att i någon mån ersätta hvad som brister i detta hänseende. Genom en serie af föreläsningar skullo nemligen en lärare i sanskrit och komparativ språkforskning kunna lemna våra unga filologer en ledning för deras studier, som för deras framtida riktning skulle bli af oberäknelig vigt. I våra dagar då iföljd af samhällsutvecklingen och rya liberala institutioner statsvetenskaperna erbållit en större och allmän. nare praktisk betydelse, än de egt någonsin förat, torde det kuona bli af stort gagn, stt en främmande lärare vid våra högskolor fö. reläser i en eller annan af dessa discipli ner. Vid den ena af dessa bildningsanstal ter äro de nemligen icke sjeliständigt repre senterade, och vid den andra, der en sär. skild lärostol blifvit bestämd åt dem, befia Ines det såälanda disponerade vetenskap!lige —;