Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 1

ir svära, ja betänkliga lagen, vid hvilka en rappers alla öfriga goda egenskapor skulle hafva visat sig otillräckliga. Koswpagniets chefer insägo dessa företräden, ty då jag vid mitt första inträde i deras jenst hade verkligen nödgats bönfalla om att å förena mig med den utvalda skaran af deras Voyageurs, så gjorde de mig efter de .vå första årens förlopp de mest lysande anbad, om jag ville öfvertaga en sekreterarebefattning på en af deras aflägsna, befästade handelsstationer. Pengar kunde emellertid icke locka mig; sällskapet med Vesterns vilda, röfvarlika gestalter, till hvilka jag hufvudsakligen var hänvisad, tillfredsställde mig ej, den djupa ensligheten i en föga besökt vildmark behagade mig mera, och oaktadt alla anbud från chefernas sida, oaktadt alla, visserligen tungt vägande böner af gamla, trogna jagtkamrater, förklarade jag vid det tredje årets början mitt fasta beslut att numera vilja försöka såsom oberoende fritrapper. Utrostad med två kraftiga, härdade och utbålliga hästar, tillräcklig ammunition, några fällor, täcken, salt och två säckar mjöl, lemnade jeg den vestliga kolonien S:t Joseph straxt i början på våren. Mitt närmaste mål var Yellow-Stoneflodens sammanflöde med Missouri, hvarifrån jag ämnade företaga mina jagtutflykter. Jag visste ännu icke hvar jag skulle tillbringa vintern; detta skulle bero icke blott på ett godt jagtområde i närheten af vattendrag, utan äfven af ett med mitt tycke öfverensstämmande tillfälle att grunda mig ett temporärt och framförallt ostördt hem. Med dessa afsigter lemnade jag S:t Joseph, och under jagt samt byteshandel med indianerna drog jag uppför Missouris högra strand.