Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 1

ningars hållande vid de begge universiteterna i riket. Det tyckes som låge fördelarne af ett sådant förslag i så öppen dag, att de ej skulle kunna förbises af någon, som intresserar sig för de vetenskapliga studiernås framåtskridande, mångsidighet och friskhet. Det är derför med smärtsam öfverraskning, som man förnummit, att de myndigheter, som föra våra högskolors talan, uttalat sig emot förslaget sådant det först framställts af den nordiska nationalföreningen, då deremot ett motsvarande förslag tillvunnit sig ett varmt bifall af det akademiska kollegiet i Norges hufvudstad. Man frestas att antaga, det de svenska universitetskonsistorierna vid utlåtandets afgifvande låtit leda sig af en viss trångbröstad exklusivism, ett slags vetenskaplig skråanda, cn lika oberättigad som bedröflig afvoghet mot hvarje främmande uppträdande på den akademiska arenan, då det ej kan på fullt allvar ifrågasättas, att de af farhåga för att det ifrågavarande anslagets beviljande skolle föranleda någon knapphet mot universiteten i andra afseenden opponerat sig mot detta lilla stycke ,praktisk skandinavism på det akademiska området. För en sådan småaktighet mot våra vetenskapliga institutioner ha nemligen rikets ständer ingalunda gjort sig kända, och det fians, enligt vår öfvertygelse, irgen anledning att förmoda, det do nya kamrarna skola i denna väg ådagalägga någon större sparsamhet och — för att tala rent ut — göra sig skyldiga till något ,knussel der idtolla intressen af obestridlig vigt kräfva statens understöd. Bland de olägenheter, som i en mindre stat ofta inverka hämmamde på vetenskapliga sträsvanden, är den at yttre förhållanden betingade isoleringen, bristen på önsklig vexelverkan mellan lärda samfund och mellan idkare at samma vetenskap, — en vexelverkan, som deremot nästan alltid eger rum hos de större kulturfolken, der de högre vetenskapliga institutionernas antal är stort. Att denna olägenhet skulle i betydlig grad minskas, om en sådan mindre stats högskolor komme i närmare berö-ing med angränsande brödraländers, tyckes vara ganska naturligt, och derför är hvarjo förslag, som afser att ävägabringa en sådan beröring, berättigadt och förtjent af varmt bifall, så framt det eljest är praktiskt och ej förknippadt med några betydande svårigheter. Det ifrågavarande förslaget torde kunna betraktas såsom ett sådant, då de mot detsamma afvogt stämda akademiska myndigheterna, enligt hvad motiveringen af afstyrkandena visar, icko lyckats uppleta några invändningar af ringaste betydelse wot den deras högro kritik underställda planen. Upsalas konsistoriiledamöter höllo föro, att den kännedom om ett brodralands förhällanden, som skulle genom sldana föredrag huana vinnas, lika val kunde orhålj las genom böcker — en uppfattning som, om grundad, väl skulle kunna tillämpas på alla lärda stadier, då hela det akademiska föreläsningssystemet konme att utmonstras. Vidare befarade de, att statens srikostighet skulle genom anhällan om de 8, O00 rdrna så bärdt anlitas, att andra ansleg åt universitetet kunde komma att afslås, och förmenade dessutom, att planen ej borde realiseras derför att den är ovanlig och oförsökt — liksom om ej de allra förträffligaste id6er alla en gång varit beksjade med detta tel, och liksom om det högre tänkandets representanter ej på egen hand skalle kunna leta sig fram till det rätta, utan mästo hålla sig i erfarenhetens nötta bjulspär. De akademiska fäderna i Lund behandlade frågan med litet mera grannlagenhet än de upsalensiska lärdomsljusen, men de kommo till samma slutliga resultat, derför att föreläsningarne ej skulle , passa in i serien af de ordinarie — alldeles som om detta vore något vilkor för deras gagn! — ett lektionernas samtidighet vid do nordiska universiteten skulle göra, att inga ordinarie lärare kunde till låns bekommas — alldeles som om ej det skulle kunna med visshet antagas, att Köpenhamns och Kristianias universiteter skulle draga försorg om att låta representera sig på ett hedrande sätt vid Upsalas och Lunds! Vidare sågo de en betänklighet i den omständigheten, att danska och 10 ska föreläsare ej vore bekanta med , våra förhållanden, men huru den skulle kacna göra undervisningen mindre ,mottaglig och ,fruktbärande, är ej