Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1866, sida 2

förargad, men han lugnade sig hastigt åter, då han märkte att vi gingo förbi. Etter vidare en half timmas vandring uppnådde vi kyrkobyn. Kyrkan med kyrkogården och prestbostället lågo i andra ändan at densamma; vi nödgades således af försigtighet smyga oss i en vidsträckt båge omkring byn; ty så fredligt de små, matt upplysta fönstren än skimrade emot mig, så kande jag ej veta om icke förräderiet lurade på mig bakom hvarje hörn eller i hvarjo mörk vrå. Obemärkta uppnådde vi kyrkogårdsmuren och smögo oss utefter den fram till byvägen, mot hvilken ingångsporten var belägen. I min feberaktiga spänning hade jag ej märkt att porten till prestgården kort förut blifvit öppnad och åter tillsluten, samt ännu mindre varseblef jag att en man nalkades mig i skuggan från muren. Anton, som följde tätt efter mig, hade ej heller märkt det. Men den vaksamme korpen gjorde oss uppmärksamma derpå genom att ropa ett argt ,spotsbof! Det var för sent att vända om eller vika undan, ty mannen befann sig knappt två steg ifrån mig. Jag ville gå förbi honom med en höflig helsning, då en bekant röst plötsligt hämmade blodet i mina ådror. — se god afton, min käre Anton, din korp har förrådt dig; hvad för dig hit så sent? Hur mår din goda mor? ljöd det med hycklad vänlighet från Bernhards läppar. Men i nästa ögonblick hade jag fattat hans arm, och i det jag förde min mun till hans öra, hviskade jag till honom: — Gustaf Wandel är här för att säga er lef väl. (Forts.) Verkan af gymnastik. I Cirque Napoleon i Paris sammanträffade nyligen tvenne utmärkta läkare, för att öfvertyga sig om en underbar kur