Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1866, sida 2

rälver ett offer. Här ioträda jemförelser h beräkningar, för att afgöra om och i vad mån de nödvändiga uppoffringarne uppigas af de påräknade fördelarne. Resultat af en sådan undersökning måste hos den partiske verka afgörande för hans mening. Huru ställa sig i detta fall de fördelar för rovinsen och för det allmänna, som den ordliga sträckningen af Wermlandsbanan Norum-Nilsby-linien) erbjuder, till de uppffringar, som för densamma kräfvas från tatens sida? Uppoffringarne äro tvenne: 1:o en ökad väglängd, 2:o en ökad anläggningskostnad. Fördelarne ligga uti den ökade trafik och eraf följande större trafik-inkomst, som derned skulle beredas statens jernvägar, jemte len betydliga utveckling, som skulle tillskynlas provinsens industri, genom det lättade itbytet af dess produkter. Erinrar man nu om de faktiska uppgifter, om i bemälte hänseenden föreligga, så finrer man, att väglängdens tillökning inskränker sig ill närmare 8000 fot; att anläggningsrostnaden skulle ökas med ett belopp af 1,150,000 rdr, hvartill kommer en förlängd arbetstid (till följd af sprängningen utaf en längre tunnel vid Nilsby) itaf ett halft eller tresjerdedels år, enligt sernvägsbyggnadsstyrelsens beräkning. Det inses lätt, att intetdera af dessa momenter väger tyngre i vågskålen, än att de alla kunna lätt uppvägas på det område, der man här står, hvarest väglängderna röra sig kriog tiotal af mil, kostnaderna omkring många millioner samt byggnadstiden omkring många år. Den förökade väglängden af 8000 fot, motsvarande en ökad trafiktid af 4 å5 minuter på resan mellan Norges sch Sverges hufvadstäder, kan ej äga någon betydelse ens för den, som i all dess vidd uppfattar vigten af de genaste vägarne mellan de hufvudsakliga ändpunkterna. En ökad kostnad af något öfver en million rdr, innebärande en årlig ränta och amortering af 60,000 rdr, väger väl ej heller mycket, med afseende å de många millioner, som våra kommunikationsanstalter kräft; men är dock en utgift nog betydlig att ej böra göras — när den eljest kan undvikas — utan att motsvarande fördelar dermed vinnas, hvilka fördelar man alltså måste beräkna och profva, Den förlängda arbetstiden om !; å ?4 år är en rätt förarglig omständighet; dock lärer den ej böra ensam utgöra något hinder, när andra företräden äro gifna, alldrahelst som grundade anledningar finnas till det antagande, att den af jernvägsbyggnadsstyre!sen beräknade arbetstiden skall kunna så förkortas, att det svåra sprängningsarbetet kan vara utfördt nära nog vid samma tid, som jernvägsarbetet med liniens byggande i öfrigt kan hinna fullbordas, särdeles som man under alla förhållanden har en bankanläggning (öfver sjön Vermeln) tillhörande båda linierna, för hvilken tiden är mycket svår att beräkna, då, såsom bekant, vid dessa anläggningar ofta möta eventualiteter, hvilka fördyra arbetet och fördröja dess fullbordaade. Hvilka äro nu fördelarne för provinsen och för statens jernvägar af den ena eller andra linien? För Karlstads-linien hafva vi hufvudsakligen sett det moment framhållas, att Karlstad är provinsens residensstad och biskopssäte, med elementar-läroverk, samt att staden såsom sådan har en stor personaltrafik att erbjuda, hvarjomto man beräknat att betydliga qvantiteter af jernoch trävaror skulle från den torra delen af provinsen föras till Karlstad, för att derifrån sjöledes nedföras till Vestkusten. I fråga om Norums-Nilsby-linien möter deremot dels ett utbyte af kol, malmer och tackjern mellan östra Vermlands gruffält och vestra Vermlands skogar, hvilket på en gång komme att bereda jernvägen en ofantlig trafik samt höja jernproduktionen inom provinsen; dels den vigtiga omständighet att transportleden för de tillverkade effekterna (tacksjern och stångjern) blefve till väsentlig del hela jernvägssträckan till Göteborg, då, med sde billigare jernvägsfrakter, som nu blifvit linförda och som torde komma att ytterligare nedsättas, en stor del af dessa effekter, sedan sde en gång blifvit på jernvägen lastade, komme att direkt transporteras bitned, i stället för att omlastas på fartyg i Kristinehamn. Det är alldeles gifvet att detta okade tillflöde till Stambanan, på en längd af 26 å 30 mil, äger för denna sednare en mycket betydlig vigt, hvartill kommer den transport af spanmäl från både Nerike och Vestergötland, som dermed komme att gå omedelbart på sjernvagen till de bergsbruksidkande orterna af Vermland. Utr yrovinsiell synpunkt har man alltså: å Jena sidan Karlstads betydelse såsom sätet för provinsens administration; å den andra lätt