Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1866, sida 2

höteborg den 19 Februari. Jernvägen genom Wermland blef, fter åtskilliga strider, afgjord att gå från torska gränsen vid Kongsvinger till Arvika iena sidan samt från vestra stambanan till Xristinehamn på den andra. Så långt hann nan vid den sistlidna riksdagen, men riktvingen af vägen mellan dessa punkter: Arvika och Kristinehamn, lemnades ännu oaf:jord, till följd af otillräckliga undersökningar, och den föreligger nu de församlade ständerna till afgörande. Det var gifvet att en offentlig diskussion härom skulle öppnas i tidningar och brochyrer, och allt hittills har denna diskussion varit förd med all hofsamhet. De båda vägar, hvilka frågan gäller, äro, såsom bekant: 1:o från Kristinehamn vesterut, utåt Venerns strand, till Karlstad och derefter i först nordvestlig och sedermera nära vestlig riktning till Arvika; det är den s. k. Karlstads-linien ; 2:o från Kristinehamn, nordvestut, inåt landet till Norum (hvarest en bibana från Filipstad skulle möta) och derifrån till Dejefors och Nilsby, hvarest sjön Fryken skulle öfvergås, för att sedermera, efter en krökning åt söder, framgå vestligt till Arvika. Det är den s. k. Norum-Nilsby-linien. Af dessa båda, nu omtvistade linier har den förra eller Karlstads-linien, fördelen af att vara den först projekterade. När öfverste Ericson uppdrog sina djerfva linier till ett svenskt jernvägsnät och när dervid den nordvestra stambanan uppdrogs med hufvudsakligt afseende å förbindelsen med Norge, så låg det i sakens natur att linien måste dragas i riktningen Kristinehamn, Karlstad, Arvika, då knappast någon annan kommunikationsled var i dessa trakter känd, än mindre undersökt. När likväl den nordvestra stambanan kommit närmare sin verkställighet, så hafva lika naturligt de provinciella och lokala intressena framkallat rya undersökningar, hvarigenom skäl vunnits för en och annan afvikelse från den ursprungliga planen, hvilka likväl ej rubba detta storartade system i dess helhet. En sådan afvikelse är den nu föreslagna Norum-Nilsby-linien, hvilken afser att föra stambanan mot de bergsbruksidkande trakterna af Wermland, för att med detsamma kunna begagna stambanan såsom lokalbana för provinsen. Då dessa intressen råka i strid, måste provinsens intresse vika för det större, statens; då de sammanfalla, möter ingen tvist (annat än när rent lokala intressen vilja göra sig gällande); men det är ett tredje fall, och just det vanligaste, då meningarne blifva delade, och det är: när å ena sidan det provinsiella intresset direkt befordrar stats-intresset, men också å den andra af detsamma