Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1866, sida 2

trädt ett nytt tidskifte. Med vår personliga ära äro vi bundne vid landets sak. (Lifligt bifall). Med en stridbar skald från medeltiden måste vi förklara: När öfvermodige förtrampa lagen, Feg den, som ej med stridslust möter dagen, Tills våldets liga är till marken slagen. Man skall finna oss här i den fasta föresats att icke skona våra egna personer, utan hänsynslöst offra dem (bravo!), när rätt och ära och fäderneslandets framtid fordra det. (Bravo!). Men jag ämnar ej blott vara beslutsam i mina ord; jag ämnar handla, när rätta ögonblicket kommer (upprepade, lifliga bravo), och detta ögonblick skall komma. Behöfdes det något för att göra oss förvissade om vår framtida seer, så är det tilldragelser af denna art, ty såane försök pläga vara de sista. (Ganska sannt!) De dagar, då Karl I ville häkta parlamentsledamöter, voro de sista för hans auktoritet i London. (Hör, hör!) Manuel blef at gendarmer utledd ur franska deputeradekammaren, men bakom honom sammanstörtade icke talarestolen, utan tronen. (Hör, hör! Rörelse.) Må vår författning nu icke vara skyddad mot de juridiska och moraliska vidunderligheter, med hvilka man nu söker tillbakatränga den konstitutionella staten till absolutismen — vi kunna dock vara förvissade, att det författningsenliga lifvet skall återkomma och med det friheten och talarestolens värdighet. Då, mina herrar, blir det vår egen skuld, om nödvändiga garantier för framtiden åter uteblifva; men jag hoppas, att vi då skola hatva i friskt minne öfvertribunalets utslag och denna dags beslut. (Lifliga bravo.) ITALIEN. Da depescher, hvilka Lamarmora afskickat till Madrid öfver åtskilliga akter i Spaniens röda bok, gälla mindre spanska regeringen, än den franska, hvilken länge varit misstänkt för att spela dubbelt spel i romerska frågan. Sedan lång tid har man vetat, att Drouyn de Lhuys icke varit någon vän af Septemberkonventionen eller af de närvarande förhållandena i Italien. Emellertid torde det för honom vara en högst oangenäm öfverraskning, att spanska diplomaterna såvallrat ur skolan om de förhandlingar, hvilka, rörande romerska frågan, förevarit mellan franska och spanska regeringarna. Följande fakta upptagas i Spaniens röda bok: ,,1) Att Drouyn de Lhuys gått in på att, tillsammans med Spanien och Österrike, söka åstadkomma , förbättringar i Septemberfördraget och 2) att kejsar Napoleon uppfattar detta fördrag sålunda, att påfliga armen skall antaga karakteren af en sransysk kår, som skall kommenderas af franska officerare. IIvad som dernäst gifvit Italiens ministerpresident anledning till den sednaste notvexlingen med Spanien är spanska regeringens oförsynthet att, endast några dagar efter ,, konungariket Italiens erkännande utan inskränkning och förbehåll, börja ett nytt diplomatiskt korståg mot Italien, utkastande för de katholska makternas kabinetter planen, att ,, Kyrkostaten borde anses för en gemensam tillhörighet för den katholska kristenheten, hvilken borde påyrka en formlig bekräftelse af franska regeringen, att Frankrike af dessa katholska makter öfvertagit förpligtelsen att upprätthålla påfvens verldsliga makt. Äfven med beräkning af Peterspenningen anslår den påfliga regeringen detta års deficit till 30 millioner francs. FRANKRIKE. Angående den excentriske markis Boissys uppträdande under adressdebatten i senaten, innehålla de sednaste fransyska tidningarne fullständigt hans yttranden. Bland annat sade han: , Tillåten mig att påminna er om en förfluten tid. Hvilka förorsakade restaurationens fall? Jo, de män, hvilka voro mera kungligt sinnade än konungen sjelf. Jag är bonapartist, men jag är det i den mening, att, om man vill stödja regeringen, måste man icke vara ett rör, utan en jernstaf. Man stödjer icke genom smicker eller artigheter, utan genom att hålla sig styf. Markisen yttrade sedan sitt missnöje öfver att kejsaren talat om oroliga hufvuden. , Ludvig Filip gjorde äfven så i ett throntal; men detta var också det sista han höll. Hvad mig beträffar, är jag orolig öfver några yttranden af kejsaren; och helt säkert är icke jag den ende, som byser farhågor med anledning af dem. Kejsaren misstager sig, och detta beror derpå, att han icke vet allt, och detta af det skäl, att ingen säger honom sanningen. Genom smicker och tystlåtenhet missleder man honom. I sitt hat mot England utfor han: För att bota Amerika, har England anstiftat upproret i södern; nu hämnar sig Amerika i Irland och Canada. England har öfverallt gifvit sitt skydd åt hemliga säl!skaper; det skördar nu hvad det utsått. Fenianismen har nu inställt sig i detta land. Om vi gynna denna rörelse i Irland, så betala vi endast lika med lika. Ett uppror i Irland är fuilt ut lika lagligt som ett dylikt i Polen. Derefter vände markisen sin bitterhet mot den aflidne konungen af Belgien, påstående, att han i 52 år varit Frankrikes oforsonlige fiende, och Boissy slutade säå: Då en sådan fiende till mitt fädernesland dör, sjunger jag alltid ett Te Deum. Hvad Mexiko angår, tillstyrkte markisen att så fort som möjligt draga transka trupperna derifrån, tilläggande: , Detta är det enda med