Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1866, sida 2

ena derstädes visat sig ega på beskaffenheten f och vilkoren för den af rikets ständer belutna upplåning; och med särskild hänsyn till etta ändamål för öfverläggningen hade den emte frågan bland de sex, som fullmäktige ppställt såsom diskussionsämnen, blifvit så forwulerad som i det föregående visats. Vid såant förhållande och då det måste få anses bero å hr statsrådet sjelf att bestämma hvad efter ans uppfattning tillhörde den utredning, hvars stadkommande hans närvaro afsåg, samt då ör öfrigt, såvidt protokollerna derom lemna pplysning, den del af hr statsrådets yttrande, varom här är fråga, afgafs under fortgående fverläggning och således icke, såsom fullmäkiges förklaring antyder, kan sägas hafva blifit endast samtalsvis meddelad, lärer något giligt skäl för den anmärkta uteslutningen icke afva förefunnits; och anser utskottet sig alltså öra hemställa, det rikets ständer måtte förklara, att det förfarande, som fullmäktiges pluralitet i omförmälda hänseende iakttagit, icke kan af rikets ständer gillas; id hvilket förklarande, såsom icke påkallande ågon åtgärd, rikets ständer ville låta bero. Utskottet öfvergår derefter till den af reisorerna klandrade åtgärd, hvarigenom follnaktige utbytt riksgåldskontoret tillhörande bligationer till ett värde af 300,000 thlr orenssisk kurant mot obligationer af det enselska lånet till värde af 45,000 pund st. Man inhemtar af redogörelserna för denna närkvärdiga affär, att det var fullmäktiges ssigt, att genom öfvertagande på nyssnämnla sätt af nyssberörda belopp af det engelka lånet, för låneöfvertagarne lätta öfveragandet af den i option tagna delen af låwet. Det var således fullmäktiges mening, tt de obligationer å 45,000 pund st., som iksgäldskontoret skulle mottaga i utbyte mot ina thaler-obligationer, icke skulle utgöra en lel af obligationerna för den fjerdedel af lånet, som Schröder komp. hade fixt öfveragit, utan af den del af lånet, som de kunde tomma att åtaga sig att leverera utöfver len första fjerdedelen. Fallmäktiges bref härom till Schröder komp., som uppsattes MM riksarkivarien Nordström och justerades äf ordföranden, affattades likväl så dråpligt, itt resultatet blifvit, efter långvarig skriftvexling, derunder kontoret blifvit af det enzelska huset behandladt på ett minst sagdt Dbesväradt sätt, att fullmäktige fått taga oblizationer af den fixt öfvertagna läneandelen. Rörande denna alltigenom så ytterst bedröfiga affär, yttrar nu statsutskottet: Afven med vitsordande att fullmäktige hafva rätt i hvad de anfört om den i Hamburgska statspappersmarknaden förekommande fixa kurs å pund sterling, och att alltså skilnaden i värde mellan förenämnda tvenne slag af obligationer icke lärer blifva af den betydenhet, som 1864 års revisorer synas hafva antagit, kan likväl statsutskottet, som lika med revisorerna anser tvifvelaktigt, huruvida det med denna affär afsedda ändamål någonsin stod att vinna på den väg, som fullmäktige för densammas genomförande beträdde, icke undgå att finna hela denna operation af fullmäktige så behandlad, att revisorerna haft rättmätig anledning att deröfver uttala ett allvarsamt klander. Hvad dervid först angår det sätt, som fullmäktige valde för att gifva Schröder komp. del af sitt förslag till ifrågavarande obligationsutbyte torde det icke kunna nekas, att om — såsom det på ett ställe i fullmäktiges förklaring heter — ,inom den krets af verksamhet, som tillhör fullmäktige, ärenden finnas af beskaffenhet, att meddelandet af ett fattadt beslut lämpligast sker genom ett bref, en skrifvelse, hvars expedition de beslutande kunna uppdraga, allt efter omständigheterna, än åt ordföranden, än åt en ledamot, ia än till och med åt sekreteraren allena, det likväl, — för att tala med fullmäktiges egna ord — ,i hvarje särskildt fall måste blifva sakförhållandet, hvarefter formen för beslutets expedition bestämmes. Men om sålunda sakens större eller mindre vigt icke bör blifva utan inflytande på det expeditionssätt, som, utan att fela mot tjenstgöringsordningens föreskrifter, må kunna för särskilda skrifvelser väljas, och om i öfverensstämmelse härmed korrespondensen rörande en mängd kuranta, från upptagandet af ett utländskt lån oskiljaktiga ärenden, såsom meddelanden om vexeldragningar, obligationsutlottningar, kuponsinlösningar, m. m., ötverlemnas åt särskilda delegerade, finner utskottet sådant vara en till enkelhet och skyndsamhet ledande åtgärd, deraf ingen skada må vara att hemta. Men att i en så vigtig fråga, som den, hvarom här handlas, fullmäktige, med gifvet uppdrag åt en bland deras ledamöter att uppsätta den skrifvelse, som i ämnet borde aflåtas, öfverlemna åt ordföranden allena en justeringsrätt, den fullmäktige kollektivt begagna i en mängd ärenden af underordnad vigt, lärer så mycket mindre kunna godkännas, som det protokoll, hvilket innefattade fullmäktiges beslut om lydelsen af denna skrifvelse, icke var justeradt, då skrifvelsen uppsattes, och följaktligen ingen ledping derur att hemta för de ordalag, som i skrifvelsen borde begagnas. Att den ,,sollennare expeditionsform, hvilken fullmäktige i sin förklaring antyda såsom föga lämplig för ärenden af ifrågavarande beskaffenhet, här likväl skulle hafva varit på sin rätta plats, vill utskottet finna bekräftadt bland annat, deraf, att då slutligen skrifvelsen omkring tre veckor efter dess afsändande, inför fullmäktige framlades, blef, genast efter dess uppläsande, af tvenne ledamöter anmärkning gjord mot innehållet, såsom icke tydligt återgifvande det af fullmäktige beslutade förbehåll om de tillbytta pund-obligationernas utgående af det nya lånets optionsandel. Samma ledamöter, som då gjorde denna anmärkning, skulle tvifvelsutan, vid en före skrifvelsens afsändande inför fullmäktige verkställd justering, funnit anledning till enahanda anmärkniog, som då kunnat leda till rättelse, men som, sedan skrifvelsen redan afgått, endast tjenade att ådagalägga hurusom det begagnade expeditionssättet icke var det rätta.