Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 1

MMO8OA —— LL nas anställande omöjligt, funnit skäligt förklara telegrafstyrelsen oförhindrad att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt förekommande fall och med de vilkor rörande tjenstgöringsskyldighet och aflöning, hvilka kunde vara nödiga och lämpliga, i telegrafverkets tjenst till bestridande af assistentbefattning antaga jemväl qvinna, hvilken behörigen styrkt sig ega härtill erforderliga kunskaper och skicklighet. De skäl telegrafstyrelsen anfört för sitt omförmälda afstyrkande af bifall till den ifrågavarande framställningen äro: att telegraftjensten icke är inskränkt inom stationen, utan att tjonsteman måste äfven ansvara för att ledningstrådarno mellan stationerna städse äro i behörigt skick; att han måste nästan ögonblickligen afbjelpa skador och bristfälligheter, som ofta inträffade på de långa och endast otillräckligt bevakade linierna, samt åtföljd af arbetsmanskap, till fots, i hvad väder som helst, stundom i djup snö, miltals färdas utåt hela linien, undersöka ledningarnes isolering, återförena afslitna trådar o. 8. v., hvilka göromål ansågos vara för en qvinna föga lämpliga; att de täta och hastiga omflyttningar från en station till en annan, som af hvarjehanda orsaker påkallades och hvilka hvar och en stationstjensteman ovilkorligen måste underkasta sig, icke heller syntes för ett fruntimmer passande; att således qvinnora anställning på stationer med blott en tjensteman icke gerna kunde ifrågakomma; att åter en qvinnas tjenstgöring tillsammans med en eller flera männer på stationer med större personal, isynnerhet der tjenstgöring äfven under nätterna eger rum, svårligen vore med hennes samhållsställning förenlig; samt att hvad särskildt anginge qvinnans anställning vid centralstation, på hvilken hela landets telegrafbefordring måste ordnas och hvarest en talrikare tjonstemannapersoral vore af nöden, sådant skulle medföra väsendtliga olägenheter, i det att å ena sidan de öfriga stationernas tjenstemän vid många tillfällen skulle komma att ställas under qvinnobefäl och å den andra hennes sammanförande i samma vaktlag med männerna, till och med nattetid, säkerligen icke kunde undvikas. Ohållbarheten af dessa skäl torde icke här behöfva ådagaläggas, enär telegrafstyrelsen sjelf under fortsättningen af sitt berörda utlåtande anfört huruledes man i åtskilliga andra länder Jyckats ordna förhållandena så, att t. ex. i England, der telegrambefordringen besörjes af enskilda bolag, telegraferingen å de största stationer besörjes uteslutande af qvinnor, kvilka ej hafva några bestyr utom stationen, och i Schweiz såväl som i Norge — hvilket sednare land torde, så i afseende å liniernas längd och möjligheten af deras bevakande som i andra hänseenden, icke förete gynnsammare sörbållanden än Sverge — qvinliga telegrafister äro anställda i statens tjenst, somliga på sådana ställen, der de hafva skydd af hemmet, ega bröder anstälda o. 8. v.; andra åter, på sätt styrelsen yttrar, , placerade utan att hänsyn härå kunnatjsästas, hvilket dock hittills icke medfört någon olägenhet. Sådan anställning eger rum ej blott vid större stationer, i hvilket fall ej mindre än 2 qvinnor å samma station placeras, utan ock vid mindre stationer, som erfordra blott en eller två tjenstemän och der, i anseende till de ringa göromålen, qvinnas användande är lämpligt äfven med hänsyn dertill, att hon åtnöjer sig med lägre aflöning och bättre än mannen förstår att på hvarjehanda arbete och bestyr använda lediga stunder. Tillsynen å linien utöfvas i nämnda fall af närmaste stations manliga telegrafister, försåvidt linievaktare äro otillräckliga. Men hvad som sålunda för endast: ett par år sedan af telegrafstyrelsen ansågs så olämpligt, att icke säga omöjligt att tillvägabringo, lärer nu vara förberedt, i så måtto, att, enligt hvad utskottet meddeladt blifvit, telegrafstyrelsen skall till K. M:t aflåtit förslag, enligt hvilket icke mindre än 13 stationer, nemligen sådana som äro så belägna, att tillsyn å deras linier kan åt andra stationers ingeniörer uppdragas, skola besättas med qvinliga föreståndare. Sålunda ger motståndet mot den vigtiga reformen — och det är historien om hvarje sådan — endast småningom vika. Att, hvad angår qvinnans användande i telegrafverkets tjenst, målet icke är uppnädt med sistberörda förslag, behöfver ej påpekas, och lika öfver