flodigt torde vara att uppställa en jemförelse med en mängd andra befattningar i statens tjenst, till hvilka qvinnan är lika passande som mannen. Deremot må erinras om tvenre yrken, i hvilka qvinnan på ett framståendo sätt i Nordamerikas förenade sristater utvecklat förmåga, nemligen läkarens och skollärarens. I afseende å det förra invändes nemligen, att ensamt den blygsamhet, hvarmed qvinnan blifvit begåfvad, uppreste sig emot tanken derpå, att hon skall befatta sig med åtskilliga bestyr, som äro oskiljaktiga från läkareyrket. Men förvisso glömmer man då att på en enda läkare komma hundradetals patienter, af hvilka hela den qvinliga delen, just af blygsamhetsskäl, i de allra flesta fall hollro skulle anlita en qvinlig läkare än en manlig. I fråga åter om skollärarekallet synes det uppenbart, att qvinnans deltagande deri icke kan annat än bidraga att åt ynglingens uppfostran gifva den förädling, som man eljest förväntar af familjelifvets inflytande, och erfarenheten i åtskilliga länder har bestyrkt, att disciplinen ibland lärjungarne icko under den qvinliga lärarens närvaro är mindre än under den manliges. Vilkoret för att qvinnan skall kunna anförtros den verksamhet, hvartill, enligt hvad af det anförda framgår, utskottet ansor tillfälle böra henne beredas, är likväl, att hon erhåller rätt att begagna de medel, staten underhåller, till danande af den skicklighet och bepröfvande af de kunskaper, som i hvarje särskildt fall erfordras; och detta är också ensamt tillräckligt skäl för bifall till det i Svensens motion väckta förslag att de akademiska läroanstalterna må stå lika öppna för qvinna som för man, och att, för vinnande af akademisk medborgarerätt, qvinlig lärjunge må berättigas att vid högro elemontarläroverk undergå maturitetsexamen. Utskottet hemställer alltså, det rikets ständer måtte i underd. skrijvelse till K. M:t, med an målan, att rikets ständer anse befordringsrätt till tjenster och befattningar, hvartill qvinna kan pröjvas lämplig, hädanefter böra henne tillkomma, när hon visar sig dertill ega erjorderliga kunskaper och skicklighet, och för den skull rättighet böra medgijvas qvinna att såväl vid de högre elementarläroverken undergå s. k. afgångsexamen, som vid rikets universiter och tillhörande anstalter deltaga i undervisningen och aflägga inom de verldsliga fokulteterna förekommande examina, anhålla, att K. M:t täcktes vidtaga de åtgärder, som jör genomförande aj en sådan jförändring i hittills bestående förhållanden finnas erforderliga. Emot beslutet reserverade sig frih. C. v. Platen, frih. J. Åkerhjelm, frih. R. Cederström, frih. C. O. Ahlströmer, hr Curry Trefenberg, hr P. v. Ehrenheim, grefve R. de la Gardie, general E. VW. af Klint, biskop Beckman, kontraktsprosten Westin, kyrkob. Ekelundh, professor Ribbing, kontraktsprosten Schmidt, doktor Moberger, kontraktsprosten Lundberg, kyrkoherden Simonsson och kontraktsprosten Lindskog. (Således 8 adelsmän och 9 prester).