Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 1

skapen, hvars vinst det måste blifva att erhålla flera idkare. Man invänder måhända, att det icke är qvinnan förbjadet att sysselsätta sig med hvilken vetenskap som helst, ja att intet hindrar att hon till och med bevistar de akademiska föreläsningar, som uppehållas på statens bekostnad. Men härtill gifves ej någon uppmuntran, så länge qvinna förvägras att genom afläggande af examen ernå vittnesbörd om förvärfvade kunskaper. Man har ock hört anmärkas att ett sådant sammanförande af manliga och qvinliga lärjungar ur sedlighetens synpunkt borde förkastas; men ingen anmärkning synes mindre förtjent af uppmärksamhet än denna. Ty såvida det ej förhåller sig så, att vetgirigheten och studiebegäret åtföljas af anlaget för det osedliga såsom oskiljaktig följeslagare, så är svårt att inse, att åt detta sednare skulle gifvas större utrymme än det eljest eger i allmänna lifvet, der könen ju ständigt sammanträffa. Skydd af ett hem behöfver den unga qvinnan dessutom ej sakna under sina studier; och omsorgen härom tillkommer ej det allmänna. Vidare framkastas vanligen det skäl, att qvinnan, hvars bestämmelse i familjen är att vara maka och moder, icke kan förena de bestyr, henne i sådan egenskap åligga, med den verksamhet, hvarom fråga är; och detta argument eger giltighet hvad gift qvinna angår. Må således hon sköta sina husmoderliga pligter, uti hvilka likväl, isynnerhet vid barnuppfostringen, äfvensom i de fall, då mannen, till följd af sjuklighet eller oordentlighet, upphört att vara familjens verkliga stöd, den högre intellektuella bildning hon kan hafva förvärsvat icke bör blifva gagnlös. Men så som samhällsförhållandena utvecklat sig, gifves det äfven ett stort antal qvinnor, som icke blifva gifta. Enligt uppgift, grundad på befolkningsstatistiken, skulle redan år 1855 funnits i Sverge 283,578 flera qvinnor än män i den ålder, då äktenskap är tillåtet. Hvad skäl skulle kunna framläggas till att förvägra detta betydliga antal större valfrihet beträffande yrke. Utskottet vill här erinra om det beslat rikets ständer vid sistlidne riksdag fattade i anledning af väckt motion i samma ämne, ehuru ej af samma omfattning, som den ena af de förevarande. I enlighet med utskottets hemställan, afläto rikets ständer till K. M:t en underd. skrifvelse, deri, med anmälan att rikets ständer för sin del ansågo tidpunkten vara inne att utvidga qvinnans rätt till anställning i det allmännas tjenst, och att rikets ständer hade sig bekant, det qvinnor i andra länder med fördel användas vid telegrafanstalter, postexpeditioner m. fl. dylika inrättningar, rikets ständer anhöllo, att K. M:t täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle bereddes qvinna att erhålla anställning i sådan tjenstebefattning, som kunde för henne vara passande och till hvars skötande hon visade sig ega erforderliga kunskaper och skicklighet. Enär den ena af de motioner, öfver hvilka utskottets yttrande blifvit infordradt, endast sysselsätter sig med qvinnans rätt till anställning vid telegrafverket, har utskottet förskaffat sig kännedom om det beslut, som af K. M:t i detta afseende fattats med anledning af berörda underd. skrifvelse, och dervid inhemtat, att sedan, med föranledande af en utaf enskild qvinna gjord underd. ansökning att varda i telegrafverkets tjenst anställd, K. M:t deröfver infordrat styrelsens öfver nämnda verk underd. utlåtande, och styrelsen sådant afgifvit samt på anförda skäl, som här nedan skola omförmälas, afstyrkt nådigt bifall till nämnda ansökning, K. M:t, vid pröfning af denna sednare och i sammanhang dermed af rikets ständers under tiden inkomna underd. skrifvelse, medelst nådigt beslut den 10 Juli 1863 förklarat, det K. M:t icke funnit skäl frångå den af K. M:t förut biträdda mening, att en dylik anställning af qvinna icke är i allmänhet lämplig eller med tolegrafverkets sanna fördel öfverensstämmande; men att enär särskilda förhållanden någon gång torde förekomma, då undantag från nämnda regel skulle utan olägenhet medgifvas, såsom t. ex. ifall hustru eller syster till telegraftjensteman anställdes vid station, der mannen eller brodren vore tjenstgörande och der således icke någon svårighet för besörjande af de utom stationen förefallande tjenstegöromålen torde sörefinnas, K. M:t, för att under dylika förhållanden icke göra en qvinAnn HAHni FFFFF