Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 1

Menniskans vilja är hennes himmelrike, änkte jag, och ehuru jag inte tyckte om hela historien, reste jag likväl till Frankfurt, för att som en god broder bevista det tillimnade bröllopet, hvilket skulle firas der. Jag kan ej neka att åsynen af den unga lickan försonade mig nästan helt och hållet med hennes härkomst och ursprungliga bestämmelse. Hennes yttre var skönt, hennes väsen och sätt anspråkslöst; med ett ord, den nya svägerskan behagade mig mycket och jag förlät min bror af hela mitt hjerta att han hade låtit förleda sig till det dumma steget. Bröllopet firades Fsåledes i behörig form och beträffande blifvande arfvingar, — mir bror var protestant, och hans hustru kato lik, — fastställde man att alla barnen skulle införas i fadrens stamrulla, det vill säga skulle uppfostras i hans religion, hvilke också var i sin ordning, och fullkomligt lug nad rörande de nygiftas framtid, reste jag tillbaka hit. Och jag kunde vara lugn, tj atom att hans fru medförde några tusen tha ler, hade det äfven lyckats min bror at finna en lämplig anställning å en byrå, hvar igenom hans inkomst förökades, så att de kunde föra ett sorgfritt och angenämt lif Ett år kunde hafva förflutit, då jag erhöl underrättelse om en dotters födelse. Emedan jag sjelf icke erhållit några barn så inser du lätt min glädje att för först: gången i min lefnad hafva blifvit onkel. Ja jag älskade barnet redan då, utan att kännt det, och nu, då det vistas i mitt hus, ha det blifvit mig ännu kärare. Jag hoppas di inte blir förargad om jag tillstår, att näst ef ter min Lisette är Johanna det käraste ja; Åar i verlden; men lugna dig, ty näst efte Johanna står du i rangrullan.