Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 1

rikets ständer måtte för K. M:t i anderdänighet anmäla sitt beslut härom. Sedan utskottet sälunda redogjort för innehållet af motionärernas hvar för sig väckta motioner, yttrar utskottet: Den fråga, som sålunda gjorts till föremål för rikets ständers pröfaing, är af djup betydelse och det utslag, som deri kommer att fällas, af största inflytande på samhällets sedliga utveckling och på dess förkofran såväl i andligt som materielt hänseende. Då utskottet nu går att uttala den mening i ämnet, som inom utskottet gjort sig gällande till förmån för de allt oafvisligare framträdande anspråken på rättelse i en föråldrad samfundsregel, kan det icke blifva fråga om att ingå i en undersökning beträffande vidden af qvinnans förmögenheter och möjligheten att använda dem för andra ändamål, än som innefattas i den bestämmelse hon hittills haft sig anvisad. Ett bör kunna förutsättas såsom medgifvet, att nemligen den qvinliga hälften af menniskoslägtet icke blifvit af skaparen utrustad med mindre förmåga af andlig utveckling och moralisk förädling än den manliga; och frågan blir då helt enkelt den huruvida menniskoslägtet vid arbetet i intelligensens tjenst har råd att undvara alla de krafter den ena hälften förmådde ditföra. Samhället, som är den anstalt uti hvilken sådana krafter ordnas och riktas till ändamålsenlig verksamhet, måste anses kunna lyckas deri desto fallkomligare, ju färre af dem blifva använda. Hedendomen gjorde qvinnan till slaf och oaktadt den klarhet kristendomen sökt breda öfver jemnlikhetsbegreppet, qvarstå ännu midt i den kristna staten mångenstädes i samfundsinrättningarne mer eller mindre tydliga spår af en uppfattning, enligt hvilken qvinnan skall vara en underordnad varelse, med förmögenheter, hvilka det ej lönar mödan att odla till samma mångsidiga utveckling som mannen, och med bestämmelse, som ej lemnar rum för delaktighet i den verksamhet han af ålder sig förbehållit; och denna åtskillnad framträder mångenstädes så skarpt bestämd, att plats icke ens lemnats för undantag. En sådan uppfattning ligger ursprungligen till grund för det förhållande, att undervisningsväsendet icke är ordnadt så, att qvinnan kan eller får blifva delaktig af de förmåner, som samhället härutinnan erbjuder mannen. Samma uppfattning utestänger henne från nästan all anställning i statens tjenst. En allmän och stark mening yrkar numera rättelse häruti. Denna mening höres icke framställa. den oförnuftiga fordran, att qvinnan skall användas till det, hvarför hon ej passar, utan endast till det, hvarför hon kan visa sig lämplig; icke der, hvarest fysisk styrka eller andra egenskaper, hvarmed naturen företrädesvis utrustat mannen, äro af väsendtlig vigt — således t. ex. icke i krigarens, sjömannens, m. fl. yrken — utan endast der ändamålet kan uppnås med de andliga och lekamliga krafter qvinnan icke saknar. Att den tillbörliga gränsen icke varder iakttagen, behöfver man ej frukta. Begäret efter vetande — den drifkraft, som bragt vatenskapen till dess ståndpunkt och oupphörligen framflyttar denna — är icke mankönet ensamt gifvet. Att från det område, der denna kraft rör sig, hafva utestängt den ena hälften af menniskoslägtet, kan åtminstone ej hafva ländt till gagn för vetenTA RR RAR RE RA LR RA ER RR RR RA RE