Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 3

nenns skull, att blifva hånude som han, hvilken sades i beelsebubs namn utföra sina underverk? — när han hänvisade dem till mötando hudflängning, bortdrifning, ja korsfästelse? De hade ju blott tron i deras egen barm, kärleken, som tvang dem att uppossea sig sjelfva till sina ovanners gagn, och klarheten i sin öfvertygelse, att sanningen måste segra? Stå icke dessa garantier qvar för både det officie a och andeliga presterskapet, fastän presteståndet — det komitiala kleresiet — upphört. Vi som så fast tro, att ej ett hår faller af vårt hufvud utan Herrans tillstädjelse, måste ju följdriktigt antaga, att den skedda stora förändringen i Sverges statsskick icke skett utan Guds vilje, vi må sedan frukta, att Gud vill genom tuktan rensa Levi söner och alla andra landets söner, eller hoppas, att en bättre tid derigenom ingår för både stat och kyrka. Må vi då såsom de stilla i landet bekänna: ,af Ierran är det skedt och är ett under för våra ögon, under det vi söka att odla de nya fälten, så att allt rikare välsignelse må inberges, vaktande oss från småsinnets gamla vana att söka omintetgöra, genom afvoghet mot det nya, de goda frukter, som Herren derigenom kan erna att meddela sitt folk. Har genom den nämnda reformen ,makten kommit i folkets händer, huru mycket ingelägnare blifver ej folsskollärsreus kall! Må desse lärare med än störro ifvor sträfva att väl uppfostra folkets barn, visso, att de, som ett år sitta såsom lärjungar i folkskolan, it annat år kunna såsom rikslagstiftare löna le skolor, hvilka de hafva att tacka för sitt ett och i ej ringa mån för sin karaktersasthet och heder. Tagen då, ädle folskolnän! dessa barnen och ammen dem upp. Jud vill löna eder. Biksdagen skall ej heler lemna eder olönta. P. Wieselgren.