Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 3

SUL Umn-. HAA —A — Hvad inflytande kan man antaga att den ny representationen särskildt kommer att utöfv på svenska folkskolan? (Ur Skolvännen.) Vi kunna väl antaga såsom visst, att inge af folkskollärarne i Sverge med sallkomlilikgiltighet betraktat förra årets ,,största! händelse — det kongl. representationsförsla gets antagande. Så mycken egoism har hvarj menniska, att hon vid dylika reformers ge nomdrifvande ej kan alldeles utestänga frå gan: kommer det nya att blifva till gagr eller skeda för mig i min ställning? På de frågan svarar visserligen den ene på ett och den andre på ett annat sätt, särdeles s! länge frågan ännu är ny. Men så smånin gom uppstår en öfvervägendo mening till stör sta delen boroende af do flestas erfarenhe och de s. k. principiela invändvingarne för svagas allt mer och mer. Hvad skall erfarenheten ingifva Sverges folkskollärare att döma rörande den nya ställ ningen ? Exellensen Ihre sado under diskussioner rörande det kongl. försiaget, att dot samma liknado sjelfva verldena skapelse, dervid Ska paren ,bängde på intet sitt murarelod; hvarpå exc. De Geer genmälte: att lodet här var hängdt på förtroendet; och utom detta hvad blel ve verlden? Hvilka ,,garantier kunna bjudas mig, då jag går ut på gatan, att ej den förste som möter mig, vill mörda mig? Och jag går ändå ut hvarje dag. Utan förtroende till Guds iörsyn och menniskornas heder måste vi blifva ,de olyckligaste bland kreaturen. Kan ej folkskolan ha förtroende till omkring 300 män, valda bland dem, som ba vissa 1,000 eller vissa 100 rår i årlig inkomst, när dessa ärft de fyra ståndens magt? Halva de, som äro af nämnde förmögenhets grader i kamrarne, förut varit vänner eller fiender till folkskolan? Om det verit just do mera förmögna och bildade, som förfäktat folkskolan, så att den vunnit sin närvarande ställaing, då den vanligen motkämpades af sådana, som äro under det s. k. strecket, trälande hvarje dag för sitt nödtorftiga uppehälle, lätteligen i folkskolan seende blott ett tillägg i ,skatter och pålagor, kan man frukta att de i en riksförsamling, der Europa ser på dem, skola blifva njuggaro mot dem, som uppfostrat de fattigas bsrn, der medlen skola bestås af hola riket, in de varit vid sockenoch kyrkostämman, der de ofta skulle sjelfva bestå största delen f skolanslaget? Således om också en skolärare inbemtat motvilja af de höglärde Botrömianerne, från Treftenberg i fraseologiens skyar ner till en af de mest prosaiska reserranterna, hvilka ur Boströmska kollegier upplattat nödvändigheten utaf någon ,,det hvitas eller svartas syrkant, såsom det hette i Svelenborgs språk, så torde likväl erfarenheten f den nya representationens allt rundare anslag till folkskolan så småningom bortnöta lessa förutfattade meningar. Sannolikt kunna nga embetsmän motse större välvilja hos de hya utöfvarne af svenska folkets sjelfbeskattaingsrätt, än just folkskolans män. Sjelfva let allmänna omdömet skulle nog blifva särleles strängt emot den nya riksdagen, jemnörd med sin företrädare, då folkmakten nunera ju anses hafva vunnit en afgörande seser, om icke do förökta anslagon, som gifvits if de ständer, hvilka nu förklarat sig sjelfva åsom emeriti. Den, som söker ,garantier folkets hederskänsla, kan ej betvifla denna itgång, och den som anser, stt egennyttan it politikons starkaste drifkraft, måste finna mnu kraftigare garantier för ett ökadt omuldands of folkskolan från riksdagar som vildas af den upplysningsgrad inom folket, om på närmaste håll måste kanna uppskatta olkskolans gagn. Men invänder någon skoläraro: vi öro sosterlandsvänner i ännu höre grad, än omtänksamma skollärare, och i skola beklaga den skedds reformen, äfven m den nya riksdagen gåsve åt folkskoan de största anslag, ryckta t. ex. från yrkan. Hvilka garantier möta oss bär, att j något dylikt skall af den nya riksdagen örsökas? IIaru högt vi än värdera vår gen verksamhetsförmåga, kunna vi ju inse, tt vi ej med vår blott nationela bildning unna ersätta ett presterskap, som mäktat illegna sig tidens högsta eller åtminstone tgro kultur? Hvilka garantier förefinnas tt ej ett dylikt sträfvande kan uppstå, när j mera adeln och presterna kunna gerom in enighet neutralisera alla försök på nämne väg? Vi svara åter: Förtroendet till den immelska sanningens i Ordet inneboende raft och menniskoslögtets onedtystliga beho tt genomträngos af densamma. Hvilka ,gaantier gaf Christus sina apostlar, att de kulle vinna seger åt evangelium, när de