Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 3

behofvet högligen påkallad, så vida man på allvar vill, att äfven de kyrkliga befsordrings lagarne skola stödja sig på sunda evangeli ska grundsatser. Författaren yrkar för sin del återgång till de goda och välgrundade principer, hvarpå det gamla och ända till början af det 18:de seklet hos oss brukliga ecklesiastika befordringssättet hvilado. Medeltidens kyrkohistoria visar tillräckligt vådan af att lägga makten att handhafva församlingsvården i biskoparnes och domkapitlens händer. Det hierarkiska väldet har ännu aldrig visat sig vara församlingarna till verklig båtnad. Författaren föreslår till afbjelpande af de så allmänt öfverklagade bristerna i den ecklesiastika befordringslagstiftningen, att vid återbesättande af konsistoriella gäll bör så tillgå, att domkapitlet, ejter föregången vederbörlig ansökan, upprättar jörslag på tre prestmän, af hvilka tvenne enligt hittills följda befordringsgrunder och den tredje allenast med arseende på praktisk presterlig duglighet, samt att församlingen, sedan de sålunda föreslagna aflagt predikoprof, utser en ar dem till sin själasörjare, med rättighet Ukväl att, derest den så finner jör godt, i samma ordning, som nu är stadgad jör återbesättande aj regala pastorater, utse och kalla en jjerde projpredikant och sedan bland dessa jyra välja en till den ijrågavarande prestsysslans innehafvare. Man bör hoppas, att rikets nu församlade ständer upptaga denna vigtiga fräga och egna den en sorgfällig uppmärksamhet samt åstadkomma en för kyrkan lycklig lösning af donsamma. Att riksdag från riksdag uppskjuta och undanskjuta stora och vigtiga frågors afgörande medför större vådor, än man i allmänhet föreställer sig. Den ogynsamma behandling, den stora sambällsfrågan länge rönt, år varnande för dem, som tänka: ännu är det cko tid! För den, som icke griper tiden i vingarna, flyr den oersättligt undan, och han attar den icke mera, om han sedan än ville atta den. —— A