Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1866, sida 3

A — Da Chaillws sednaste resa. Från London skrifves d. 9 Jan.: Salen i Burlington-House, i hvilket geografi ska samhället håller sina sessioner, vari går aj ton öfverfylld, ty Du Chaillu skulle berätta sin sednaste reseäfventyr— samme Du Chaillu, hvar bok om Central-Afrika med dess menniskoätar och gorillor för fem år sedan väckte så mycke uppmärksamhet och rönte så mycken motsägelse Att han denna gång genom sjukdomar och an dra hinder blifvit nödgad att afbryta sin res: för att med qvarlemnande af största delen uta sin resetross och sina samlingar återvända til Europa, var redan förut kändt; men han had dock redan erfarit tillräckligt mycket nytt oci besynnerligt under sin nya resa, för att fångsl geografers och icke-geografers nyfikenhet. 1 gå afton uppträdde han således på den gamla tri bunen, der han en gång förut stått, ett föremå för både intresse och tvifvel. Han infördes a vicepresidenten i geografiska samhället, sir Ro derich Murchison, och sin gamle vän och för svarare, den ryktbare professor Own. Nedan stående rader innehållå en kort redogörelse fö hans reseberättelse, som ljuder ätventyrlig nog Hans hufvudsyfte med sin nya resa var, såson han i inledningen anmärkte, icke att studer skogens djur, utan Mellan-Afrikas menskliga in nevånare med deras olika bruk, språk, legende och religiösa föreställningar. Åtföljd af någr. få personer, framträngde ban först på de väga till det inre, hvilka han från sin förra resa lär känna. Han fann himmelen mulnare än annarunder troperna är fallet, och hettan utomordent lig: i Mars, den hetaste månaden, uppgående till 1259 F., i Juli, den kallaste, nedsjunkande till 602 F. Befolkningen är, att döma af alla tec ken, stadd i ett fortsatt aftagande — en före. teelse, som i denna del af verlden omöjligen lå. ter förklara sig endast genom de hvites inträn. gande och eldvapnens allt allmännare bruk. Länge torde det för öfrigt dröja, innan europeer i större antal låta locka sig till dessa nejder, ty de äro osunda, ogästvänliga och till största delen betäckta med ogenomträngliga skogar. Sjel hade han, som lemnade London d. 5 Maj 1863 anländt d. 9 Okt. samma år tIll Cammilandet der innevånarne, hans vänner från den förra resan, emottogo honom särdeles vänligt. Derifrår begaf han sig med fem ledsagare på väg til det inre landet. Desse ledsagare, unge Cammi-negrer, voro trogna och pålitliga, och sålänge färden gick genom trakter, som han förut besökt, emottogo honom innevånarne med stor hjertlighet, förfrågade sig deltagelsefullt om hans ,gudars helsa och förföljde honom med de välvilligaste giftermålsanbud, som han hade bjerta nog att afslå, ehuru damernas toalett sedan hans förra besök så till vida blifvit fullständigare, som de, i stället för att hylla den absoluta nakenheten, nu hade funnit behag i att nyttja små lifgördlar. Annars fann han allt i Aschira-landet sig likt, gorillorna inberäknade. Derifrån uppnådde han Origei-floden. der han påträffade endast öfvergifna byar, och begagnade sig af denna flodväg, tills den afbröts af vattenfallen Nagoshi, Fugana och Sanoba. Återvändande till Ashiralandet, för att derifrån beresa Otando-gebitet, fann ban det gästvänliga folket försänkt i sorg och elände. Smit: koppörna rasade bland lem, och Olinda, landets kor Dm Chaillus tillgifne vän hade sallit offer för dem. Under lånsa månader måste han qvarligga i den förpestade trakten, och det värsta var att han miestänktes vara orsak till farsoten. Slutligen lyckades det honom att med ett nytt och talrikare följe börja resan till Otando; men midt i en vidsträckt skogstrakt öfvergaf honom en del af hans reskamrater, och med de elfva återstående kringirrade han i 3 dagar utan att hafva annan föda äv två magra apor, som han skjutit. Anänd till Otando, lät de:ta lands höfding daglisen undfågna honom med en större portion kokadt kött, hvars besynnerliga smek sannolikt kan förklaras af den tillsats kalk och gammal hnufvudskalle-hud af någon afliden höfding, hvarned födan vid hofvet derstädes uppblandas, när nan vill medelst detta probata trollmedel göra in bordgäst till osviklig vän. Från Otando este Du Chaillu till Napono-landet, der man örstår sig på att tillreda fyra slags berusande Irycker och följaktligen träffar på många ruiga menniskor. Napono-männen äro krigiska; mhvar bär ett svärd af jern af inhemsk tillverkning. Trots svärdet vid sidan och rusdryccen i hufvudet voro Napono-männen dock föga esvärliga för de resande. Härifrån höjer sig andet till en af bergåsar genomskuren skogbeext högslätt. Genom skogarna draga sig smala otstigar, vå hvilka man, enligt Du Öhaillus nening, måhända kan framtränga ända till motatta kuststräckan af afrikanska fastlandet. jelf uppnådde han medelst sådane förbindelsenedel Nohimba-gebitet, befolkadt af milda, arcetsamma menniskor, som af halm tillverka örträffliga tyger. Nästa område, som besöktes, ar Mpovi-landet, som bebos af ett ljuslättare, vanligt kortvext menniskolag; qvinnornas meellängd är 4 fot. Från Mpovi-landet framrängde Du Chaillu till Ashangi, ett högbeläget ergland med jemförelsevis mer civiliserade nevånare. Men här rådde oroligheter, i hvilka Ju Chaillu mot sin vilja inblandades, och det ar nätt och jemt att han med lifvet kom tillaka till Asbira, sedan han på återtåget förloat största delen af sina samlingar, instrumener och notiser. I Ashira insjuknade han häftigt ch tillfrisknade först efter långa lidanden. lan var nu urståndsatt att fortsätta den på gen bekostnad pjorda resan, återvände till kuten och inskeppade sig på ett brittiskt fartyg Il England. Efter föredragets slut uppträdde prof. Owen ch anmärkte, att han, ehuru Du Chaillus samngar till största delen gåttförlorade, dock geom denne kommit i besittning af månget inressant nytt exemplar, särdeles gorillor och andra p-arter, som vittna om noggrannheten af hans jrra reseberättelse. Herr Duskin bekräftade iktigheten af Du Chaillus astronomiska iakttaelser. För en genomgående kritik af hans nya eseberättelse var detta möte naturligtvis icke latsen, men nog kommer mer än en sådan att pa af stapeln och torde äfven vara behöflig, huru de tyske hrr kritici, som förra gången ntastade honom, blifvit slagne på fingrarne af edermera bekräftade fakta. Ett hufvudfeli Du haillus första reseanteckningar var från dessa