Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1866, sida 2

Röraude det presterliga aflönlugssittet En vördnadsvärd gammal man skrisve bärom till red:a: Hir klagas öfver att vi lefva i en orolig tid, och att rörelsen och oron sträcker sig i alla rik ur och icke minst ivpå det religiösa området. Vid prestmöten och andra sådana sam komster, uppmanas presterns af sins för att skaffa sig sådana skrifter och böcker, som stadfåsta dem i den ortodoxs tro2. Det är allt godt och prisvärdt, att preoet stärkes i den tro, den besvurit: men hvarzed skall folkets tro stärkas? Jo med do ortodoxa predikningarna; men nu vi sur erfarenheten att detta är icko tillräckligt ech detsamma lär och Skriften, då den säger: att tro utan gerningar är dåd. Således kärleken det, som skall förmedla och sammanbinda troa med menskligheten. Om den sanna tron icke åtföljes af kärlek, rättvisa och billighet, så liknar den presten och leviten, som foro förbi den af rölvaro misshandlade mannen; deremot trons förening med och billighet bildar den barmhertige nen. Ea god dryck förderfvas i ett orent kärl, de bisto Guds gåfvor blifva onjutbara genom dålig behandling. På samma ätt med tro och kristeadom; genom kärlekslöshet och sjeliviskhet Los dem, som predika kristendomen, biifver den sördersvad och utan verkning. Man kommer til dessa betraktelser, när man ser det sätt, hvarpå presterna öfver allt och serdeles här i Gåteborgs stift beskat sina ofta fattigo åhörare. Det ser ut som presterna trodde att de lefde några århunraden tillbaka, och att folket vore till för dem, Vi vilja taga i beåraktande det rätt hvsrpå do låta aflona sig i afscende på de extra rättighoterna: En fattig arbetare eller