Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 1

si bebof. Kristi sömn skall icke sortsara sor alltid, och den dag skall komma, då Frälsaren skall uppresa sig och befalla öfver stormarne och hafvet, och då skall det blifva stilla, blifva tranquillitas magna! Till slutet yttrade den helige fadren med rörd stämma: ,Jag vet icke hvad som kan vara mig beskärdt, men jag hoppas, att flera af dem, hvilka nu omgifv mig, skola en dag blifva vittnen till den triumf, som en gång skall komma Guds sak till del. FRANKRIKE. Vid det sammanträde, hvilket åtskilliga af oppositionens medlemmar nyligen hade hos Marie, beslöts, att mexikanska frågan skall blifva den hufvudsakliga häfstången för deras ansträngningar, för regeringens ledande på bättre vägar. Forcade har älven, i en artikel oti Revue des deux Mondes, kommit till den slutsatsen, aut Frankrike, till hvad pris som helst, måstee lemna Mexiko åt sitt öde. Forcade ogillar Ipå det högsta detta , den officiella franska ppolitikens värsta fel och uttalar den säkerrligen för höga vederbörande obehagliga sanniingen, ,att man ingalunda må föreställa sig attt kejsardömet Mexiko någonsin skall komma att erkännas af Förenta Staterna; att hvarje förhoppning om ett sådant erkännande , skulle vara en mycket farlig illusion och att ,,de fruktlösa offer, som den mexikanska ockupationen fordrar, måste upphöra. Forcade frågar om det är skäl att uppskjuta härmed intilldess oppositionen på nytt skall göra den mexikanska frågan till ett agitationsmedel. Slutet af artikeln lyder så: ,Frankriko måste draga sig tillbaka från Mexiko; detta är icke mera tvifvelaktigt, ty det måste blifva den naturliga följden af den politik som man följt. Det är likväl att hoppas, att återtåget icke skall fördunkla vår ära eller förminska vårt inflytande. Förberedelser vidtagas på flera håll och med mycken kraft i och för lagstiftande församlingens blifvande arbeten. Ett af de första förslagen, hvilka der lära förekomma, är otvidgandet af generaloch municipal-rådens rättigheter. Angående partibildningen under den förestående sessionen äro mångfaldiga rykten i omlopp. Så talar man, såsom vi förut nämnt, om bildandet af en konstitutionell venster, hvilken, utom Ollivier och Darimon, skulle räkna Lanjuinais, Bethmont och kanske äfven Zhiers till medlemmar. På samma sätt omtalas konstituerandet af ett slags venstra center, hvilken Latour-Dumoulin och Jubinal redan under förra sessionen började bilda. Man tror att några medlemmar af den bittills varande högern, äfvensom åtskilliga af de nu inträdande medlemmarne hysa afsigten att sluta sig till denna fraktion. Allt antyder att den konstitotionella andan i Frankrike börjor vakna till nytt lif. STORBRITTANIEN. Nya reformmöten hafva hållits i åtskilliga städer. Det mest framstående var ett i Rochdale (Cobdens förra valdistrikt) på hvilket John Bright uppträdde som talare. Do argumenter han framstälde till förmåa för valrättens utvidgning voro visserligen sådane, som förr varit hörda, men också sådane som beböfva upprepar, tills de vunnit tillbörligt gehör. För att icke splittra de liberala krafterna önskade Bright, att man i den nya reformbillen ej må vidröra frågan om de s. k. ruttna köpingarne, emedan åtskillige af dessas representanter i parlamentet, som stå på den liberala sidan och önska valrättens utsträckning, då skulle taga sin hand från verket, emedan de bysa tvifvel om huruvida de äro berättigade att personligen bekämpa sina kommittenters privilegier. Biir deremot ett förslag om valrättens utsträckning antaget, kommer en billigare fördelning af parlamentsplatserna otvifvelaktigt att blifva söjden. Bright kunde i sitt tal icke undgå att beröra dagens mest brännande fråga — den om blodbadet på Jamaikas negrer och om partiernag i England ställning till densamma. Bright klandrade med skärpa kolonialministern Cardwell derför att denne ingenting gjorde i saken, innan deputationen från en mängd engelska städer och föreningar moraliskt nödgade honom att föreslå insättandet af den komitt, som nu å ort och ställe skall undersöka tilldragelserna. Och dock bevisade en lång depesch från guvernör Eyre sjelf, att engelska undersåter blifvit utan ransakning och dom slagtade i massa af guvernör Eyre och Jamaikas auktoriteter. ,Ia