Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 1

Spådomen. Jag läste således i hennes hulda drag ett vänligt bifall till min ännu icko uttalade önskan, dock märkte jag äfven att hon, så länge källan ännu låg inom vår synkrets, stundom oroligt såg sig om efter Bernhard, som med sänkt hufvud och likasom fördjupad i betraktelser hade qvarstannat på samma ställe. Likasom allt hos honom hvilado på klok beräkning, så hade han äfven tydligen med afsigt intagit denna ställning. Han förutsatte att den unga flickan, hvilken man kunde likna vid en skygg, skrämd dufva, skulle se sig om efter honom. Först då häckarne och trädgrupperna undandragit oss Bernhards anblick, tycktes hon andas friare, och i det hon vände sig till mig med ett nästan barnsligt, men något