Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 1

blod, skyndade jag efter den unga damen, utan att vidare bry mig om honom. Jag inträffade hos henne just som hon åter hade satt sig upp och drifvaren fattade tygeln, för att taga vögen upp till Godesbergs ruin. Uttrycket af förskråckelso hade ännu ej försvunnit ur hennes vackra ansigte, men hon tackade vänligt och obesväradt, då jag bad henne förlåta att jag genom min obehöriga mellankomst föranledt den obehagliga scenen och försatt henne i ett så pinsamt läge. Föraren hade emellertid börjat vandra framåt, och då jag tyckte mig läsa i hennes ögon att jag hade ett svar att vänta af henne, så tog jag detta som en tillåtelse att få beledsaga henne.