Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 1

ti 7--0De genom en fastställd census till aktivt val berättigade medlemmarne af godsegarnes, stadsinnevärarnes och böndernas stånd utvälja kretslandtdagarnes deputerade, och desse åter guvernementslandtdagarnes deputerade. Begge församlingarno sammanträda periodiskt för att rådpläga om provinsens angelägenheter; utförandet af deras sålunda tröskade anordningar öfvertaga de permanenta anktoriteter, hvilka likaså tillsättas genom val: Kretsoch Guvernements-landamten. Så långt är allt ordnadt på bästa sätt. Men nu bar man för första gången i Ryssland till första ståndet räknat icke uteslutande adelsmännen, utan helt allmänt godsegarne, och den census, hvilken berättigar desamma till aktivt val, belöper sig blott till 200 till 650 dessjätiner jord, så att en mängd icke adlige egare kunna deltaga i valen. Då nu hvarje godsegare, oafsedt om han besitter mycket eller litet, blott har en röst, så är antalet af de stora adlige godsegarne i valförsamlingarne ofta i minoriteten. Så har vid en valförsamling af godsegarne det fall förekommit, att af 80 valmän 70 blott egde 14,000 dessjätiner, men de andra tio deremot tre eller fyra gånger så mycket jord, som desse 70 tillsammans, och dock disponerade en hvar af de tio stora godsegarne, likaväl som enhvar af de 70 mindre, blott öfver en röst. Men detta var ännu blott den egentligt aristokratiska delen af valmännen, som icke en gång valde hälften af de deputerade till kretslandtdagen; de öfriga deputerade utsågos af stadsinnevånarne och bondekommunerna. Sålunda är i dessa nya institutioner det demokratiska elementet omisskänneligt det förherrskande. Dertill komma ännu ännu egendomliga lokalförhållanden. Uti enskilda delar af landet gifves det nemligen alls inga adelsmän. På denna grund äro i kretsen Nowo-Usen af guvernementet Samara alls inga adelsmän, utan 1 embetsman, 3 andlige och 18 bönder invalde i kretslandtdagen. Men äfven i flera andra guvernementer har adeln vid valen förblifvit i minoriteten. Så hafva t. ex. i guvernementet Kostroma 134 adelsmän, 7 icke adliga godsegare, 46 andlige, 29 köpmän, 2 borgare, 5 personer af åtskilliga stånd och 146 tönder blifvit valide till krets-landtdags deputerade; det kommer sålunda på samtliga 369 valde blott 134 adelsmän. Detta var ingalunda resultatet af något förat fattadt beslut från böndernas sida, dessa visade tvärtom adeln mycket undseende. Om man nu betänker, stt valen egde rum en proportionsvis blott kort tid ester lifegenskapens afskaffande och att sålanda minnena ifrån fordna tider dervid troiigen ännu medverka, så talar det ganska mycket till fördel för folkets praktiska förstånd, att det i ett fall, der lagen lemnade de lägre klasserna möjlighet att utesluta de högre från delaktighet i ledningen af provinsens angelägenheter, icke missbrukade den åt detsamma förlänade friheten och förstod att fallt uppskatta sina fordna herrars intelligens. Åtminstone är på grund af detta första valförsök adelns ställning i provincial-institutionerna i allmänhet ännu städse ganska gynnsam. Men skall det väl äfven i framtiden sorblifva så? Svärligen. Adeln är i ett ganska brydsamt läge och måste nästan till hvad pris som helst försälja sina gods. Derigenom blir de icke-adlige godsegarnes stånd betydligt förstärkt och den stora jordegendomen måste alltmera träda i bakgrunden. Dertill kommer ännu en sak. Tjensten i de permanenta landamten är ganska väl aflönad, ty medlemmarne erhålla sällan mindre än 800, mest 1,000, ja, tillochmed 1,500 rubel ärligen. När nu bönderna först engång lärt sig att afl:gga den blödighet, de till en början visa gentemot godsegarne, sko:a de väl till slut fiona det önskansvärdt, att dessa inbringande poster komma deras vänner och slägtingar, och icke adelsmännen, till godo. Så kan det då verkligen komma derhän, att den egentliga intelligensen alldeleg uteslutes från förvaltningen af provinsens angelägenheter. Iablandar sig deri ännu en sitt mål fullt medveten agitation, så kan ett element af renaste demokratiska färg komma till makten. Historien om det ryska folkets utveckling är för öfrigt så rik på under, att iogenting efter den vaniiga logikens reglor nummer af Newvork-Herald hvilka jag mad