Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 1

nummer af Newyork-Herald, hvilka jag medförde för att bevara uppstoppade foglar, härtill fogade jag ett stycke af min trasiga väst, och sedan jag hade sammanrullat alla dessa saker på samma sätt som manuskriptet, lindade jag slatligen de båda yttersta och svärläsligaste bladen af peppersrullen omkring det hela; dervid gick jag så varsamt och omsorgsfullt tillväga, att det vid en flyktig blick var omöjligt att skilja den understuckna rullen från den äkta. ÄAf två onda ting måste man alltid välja det minsta, tänkte Warukscha troligtvis, då hon med konstfärdig hand fästade ormhufvudena på den falska amuletten. ,, Af två onda ting måste man alltid välja det minsta, tänkte äfven jag, då jag med blödande bjerta såg de båda fullskrifna bladen försvinna under läderremmarne. Sålunda tröstade vi oss båda; men hvad vi derefter tänkte gick förloradt under den brådska och omsorg, hvarmed vi derefter nedlade allt på sin förra plats i rensein. Warakscha öfvertog att igenknyta remmarne, och sedan hon ännu en gång vid eldskenet öfvertygat sig, att ej ens det skarpaste öga förmådde upptäcka ett underslef, upphängde hon medicinrenseln, i öfverensstämmelse med sin faders befallning, på lämpligt afstånd från elden och hindrade genom flitigt kringvridande att det fuktiga lädret sammankrymptes af hettan. Både för min egen trygghet och for att lugna Warakscha, begaf jag mig samma natt tillbaka öfver Missouri, mycket belåten med utgången af mitt företag. Då anade jag icke hvilket värde det gamla manuskriptet hade för mig. Jag var endast glad öfver att i denaa vildmark hafva funnit ett tidsfördrif under de långa vinteraftnarne.