på förhand kan bestämmas; vi måste alltså åtnöja oss med att låta tiden svara på de frågor, man i detta hänseende kunde uppkasta. Hittills hafva egentligen blott två den ryska pressens organer frimodigt yttrat sig öfver dessa förhållanden: Moskovskia Wädomosti och tidningen ,, Dagen (Denj.). Den förra ser uti det engelska statsoch samhällslifvets organisation sitt ideal och önskar helt naturligt, att äfven det ryska solklifvet mutatis mutandis blefve inrättadt derefter; den ser sålunda i detta adelns åsidosättande en stor fara för landet och profeterar, att den till makten komna råa folkmassan snart skall råka i de förste slage demagogers våld. Så som det lämpligaste medlet att försäkra intolligensen, d. v. s. adeln, om makten, föreslog bladet, att alla provincial-institutionernas funktioner skulle utan ersättning öfvertagas af de valde; det försvarade denna åsigt med stor ifver, men det oaktadt kundo det ej genomdrifva densamma. Slavänofilbladet ,,Dagen skänker deremot de nya institutionerna sitt fulla bifall. Detta blad utgifves likaså i Moskwa och redigeras af en högst talentfull man, hr Aksakow. Tyvärr är denne så förryckt i sina slavänosilfunderingar, att han tillskrifver Peter den stores reformor alla de olyckor, som på sednaste tid hemsökt Ryssland, och ser sitt ideal för de ryska förhållandena på czar Alexej Michailowitschs, Peter den stores fadors, tid. Hela embetsmannaståndet är honom förhatligt såsom en produkt af Peter den stores reformer; öfverhufvud har ban ondt öga till alla bildade, emedan de tillegnat sig en för folket främmande bildning och tillfölje derat alls icke kunna uppfatta folkets behof och önskningar. — ,,Degen är naturligtvis helt tillfredsställd med att lagstiftningen nu kommer dess älsklingsider till mötes och småningom införlifvar adeln med folket. Bladet, som vanligen är högst förbittradt på allt icke ryskt, prisar derfore nu provincial-institutionerna, oaktadt uti dessa intet spår af något urryskt element är förhanden. Men hvad säger adeln till allt detta? Till en början har blott moskaueradeln uttalat sig, och det i en adross till kejsaren, som vid sessionen den 11 (23) Jan. antogs med en majoritet af 270 röster emot 36, och i hvilken hon petitionerar om förlänandet af en representation genom adelns deputerade, hvilka vilja skydda thronen för förrädarnes snaror. Adelns önskan är begriplig nog; likaså begripligt var äfven regeringens svar, hvilken hemförlofvade moskauer-adelsförsamlingen och förklarade alla af densamma fattade beslut ogiltiga. Hela Ryssland är öfvertygadt derom, att provincial-institutionerna blott äro ett försteg till en vidare utveckling af landets politiska organisation; men likaså är det äfven öfvertygadt, att, sålänge en intelligent medelklass saknas, en ensidig representation genom adeln icke skulle vara landet till fromma och blott kande hejda regeringen i hennes liberalareformer.