Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 1

äterlemna manuskriptet ur mina händer och ej ens rygga för en allvarsam strid med troll karlen för att få behålla det. Warukscha satt bredvid mig; jag kände att hennes oroliga blickar voro riktade på mig, men jag läste lugnt vidare. Då framförde en vindstöt tydligare till oss det vilda larmet vid medicinelden. Jag spratt till, och likaså förskräckt tog Warukscha efter det öppnade manuskriptet. Endast en timma hade förflutit sedan Wakitamones uppbrott, och man behöfde således ej så snart frukta hans återkomst. Men jag måste vara förberedd på allt, och i det jag åter sammanrullade psppersbladen och stoppade dem i min kulpung, gjorde jag mig i ordning att åter inpacka de kringströdda föremålen. Men jag skulle emellertid icke komma derifrån för så godt pris, ty så snart Warukscha varseblef min afsigt att förklara manuskriptet som godt byte, väcktes äfven hennes vidskepliga fruktan, och i det hon omfattade mig med alla tecken till fasa, sökte hon att taga den fanna skatten ifrån mig. Här hjelpte inga smekningar eller förnuftsskäl, hon påyrkade att hennes faders trollkraft ej skulle förstöras, och att det gamla fältapotheket ovilkorligen måste åter försättas sitt ursprunliga tillstånd. Förargad såg jag mig omkring; att begagna våld föreföll mig otacksamt och stred emot de vänskapliga känslor jag i allmänhet hyste för indianerna, och sålunda valde jag lå en utväg, som visserligen kostade mig några blad af manuskriptet, men som äfven någorlunda lugnade den nästan förtviflade indianskan. Jag slet nemligen flera oskrifna blad ur vin skizzbok, vidare tog jag några urgamla