Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1856, sida 2

tidning, som anser uppsatsen för en i välvilliga uttryck för Preussen och hårda för Schweiz aslattad neutralitetsförklaring, ställer sig frågan sålunda, att Preussen har den historiska och dynastiska rätten för sig, hvaremot Schweiz uppställer den moderna principen, att det icke gifs någon rätt emot folkens rätt att välja sin I egen regering. Här skall naturligtvis underförstås, hvad Presse icke vågar uttala, att det är just på denna rätt Napoleons regering i Frankrike hvilar, och att kejsaren, genom att göra Schweiz denna rätt stridig, uppkastar tvifvel om sitt eget berättigande. Presse påminner tillika om, att Preussens anspråk, som senast stödja sig på 1815 års traktater, försvagats genom de kränkningar som skett af dessa traktater och till hvilka Preussen sjelf bidragit. Preussen, som deltagit i konfiskeringen af republiken Krakau, i trots af Frankrikes och Englands protester, kan nu konseqvent icke begära att Schweiz skall respektera dessa traktater. Gazette de France påminner om, att, i i händelse af krig, hemkallar sannolikt Schweiz de regimenter, som äro i kungens af Neapel tjenst; ty alla de kapitulationer, som Schweiz slutar med de furstar, som begagna dess trupper, innehålla det uttryckliga förbehållet, att dessa skola vända tillbaka, i den händelse Schweiz råkar i krig. Neufchatelerfrågan kommer derigenom att stå i ett visst indirekt sammanhang med den neapolitanska. Det är Börsenhalles? pariserkorrespondent som berättar, att Monitörens ofvan återgifna uppsats flutit ur kejsarens penna. Notisen att franska rege ingen medgifvit Preussen fritt genomtåg för dess trupper har samma sagesman. Notisen, att Frankrike för det fall, att Schweizarnes motstånd skulle antaga en revolutionär karakter, ämnar uppställa en observationskorps vid gränsen, grundar sig endast på ett löst rykte. Det heter, att Frankrike är beredt att mäkla fred emellan England och Persien, men något bestämdt vet man icke derom. . Det talas om nya hinder för kongressen. Österrike, vill ett numera för tillförlitligt ansedt rykte veta, uppställer som vilkor för sitt samtycke till kongressen, att stormakterna förut förklara sig emot Donaufurstendömenas förening. Engelska regeringen skulle häri ansluta sig till den österrikiska. Constitutionel påstår dock, att kongressen skall börja redan i år och att frågan om Donaufurstendömenas organisation skall förekomma på ett tredje möte. Frankrike har d. 15 Aug. slutit en traktat med konungariket Siam, hvilken tillförsäkrar franska handeln stora fördelar, beviljar en viss grad af religionsfrihet och lofvar resande vetenskapsmän de siamesiska auktoriteternas beskydd. Hr de Montigny, som negocierat denna traktat, skall nu befinna sig i Cochinchina, för att sluta en liknande. Monitören ollentliggör en berättelse från ministern Fould, som söker visa nödvändigheten deraf, att kejsaren sätter gränser för sin gifmildhet, emedan annars ingen jemvigt är möjlig emellan civillistans inkomster och utgifter. Den 21 lemnade prinsen af Preussen Paris. Han har blifvit bemött med utsökt artighet af hofvet. Hr de Salvandy, medlem af franska akademien och kultusminister under Ludvig Filip, har afgått med döden. ENGLAND. Times beklagar, att England störtats i krig med Persien för en stads skull, om hvilken man knappt vet, hvilket land den tillhör. Icke ens den i Calkutta d. I Nov. af generalguvernören i Indien utfärdade krigsförklaringen mot Persien lemnar en tillfredsställande upplysning i detta hänseende. Det heter deri, att Persien genom sitt angrepp på Herat brutit en 1853 med England sluten traktat, i hvilken det förpligtade sig att icke sända trupper till Herat, med mindre denna stad angrepes af trupper från Kabul, Candahar eller nägot annat främmande land. Sande persiska regeringen trupper, finge dock desse icke inrycka i Herat, och när de främmande trupperna drogo sig tillbaka, skulle de persiska göra detsamma. Vidare förpligtade sig persiska regeringen att icke på något vis inblanda sig i Herats inre angelägenheter, undantagandes för så vidt en mellankomst emellan de begge partierna i Yar-Mohameds tid var berättigad. Dessa förpligtelser bröt nu Persien i December 1855, då dess regering offentliggjorde, att den för att bevara lugnet i Khorasan, måste företaga en beväpnad demonstraI tion emot Herat, emedan Dost Mohamed Khan, herrskare i Afghanistan, dertill eggad af sina grannar, salt sig i besittning af Candahar och ämnade angripa Herat, äfven till detta företag uppmunrad af sina grannar. Med grannarna ekall unafnrliofviG förstår FOOHAQOHOAA. nrallanma 1 I I