Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1856, sida 1

liga bränvinshandeln, som sedlighetstillståndet kan anses vara försämradt. Utom i städerna inskränker sig näringyliten i allmänhet inom detta län nästan uteslutande till jordbruket med dess binäringar samt sjöfart och fiske. Husväfnader och andra landtmannaslöjder saknas visserligen icke, men de idkas föga och ej utöfver egna behofvet. I norra delen af länet utgör dock tegeltillverkning en icke oväsendtlig näringsgren, och flerestädes å landet äro färgerier sam garfverier anlagda. I afseende på välståndet inom länet synes förhållandet de sednare 5 åreu hafva varit mindre fördelaktigt, om man skall döma dertill efter beloppet af beviljade inteckningar i fast egendom på landet, ty dessa utgjorde 1839—1841 i medeltal för året 373,817 1842—1816 386,983 1851—18514 913, 030 Likväl anses hä af dock icke den slutsats böra dragas, att skuldsättningen blifvit mera betungande eller ortens allmänna välmåga sjunkit. Orsaken till inteckningarnas högst betydligt ökade belopp de sednare åren förmodas nemligen vara hufvudsakligen endast omsättningar af äldre lån, härledande sig från den 1851 för orten stiftade hypoteksförening. Till stöd för denna åsigt och såsom ett tillfredsställande tecken på ortens nuvarande ekonomiska ställning har anförts, att antalet och ådömda beloppet af hos K. M:ts befallningshafvande anhängiggjorda utsökningsmål utgjort år 1850, 3,006 till 248,110 rdr. 1855, 1,387 121,922 Till dessa gynnsamma förhållanden hafva samverkat dels jordbrukets bättre skötsel och de sista årens synnerligen förmånliga konsunktur för alla jordbruksalsters afsättning, dels de utvidgade rättigheterna till sjöfarts idkande för sjömän, dels ock den större utsträckning, som näringarna i allmänhet vunnit. Den högre lefnadskostnaden har bland arbetsklasserna motsvarats af ett samtidigt, fullt slikartadt förhöjande af arbetets värde. Sålunda hafva arbetslönerna, hvilka redn förut I visade någon benägenhet att stiga, de sista sÄåren stegrats uti ganska betydlig grad. Orsakerna härtill äro att söka dels i de högre arbetslönerna uti Norge och Danmark, hvariI genom ett stort antal arbetsfolk lockats från I orten till dessa länder, dels i de sistlidet år påbegynta jernvägsarbetena, hvilka likaledes upptagit en ej ringa del af ortens arbetareI personal. Stegringens förhållande kan bedömas af förhållandet med de för länet faststälda markegångspris å årliga mansdagsverken, hvilka utvisa följande belopp, i jemna tal utan bråkdelar: 1826 . . . . . . 2l sk. Årst. 1827—1831 i medeltal 25 ,, 10, 1832—1836 26 , 8, 1837—1841 27 1812—1816 28 1847 —1850 31 , 6, 1851—1855 32 10 185.. 36 Länets hutvudnäring är fortfarande jordhruI ket, och sädesodlingen lemnar numera, äfven i vid medelmättiga skördar, icke obetydligt öfverskott öfver länets egen förbrukning. I I södra delen af länet är korn hufvudsäde, men i den norra odlas mera hafre, dock är blandkorn der äfven nog allmänt. Trädgårdsväxter odlas i betydlig mängd på ön Hisingen, men annorstädes föga, utom på ståndspersoners egendomar och de till städerna angränsande hemman. Plog och jernharf utgöra ortens förnämsta åkerbruksredskap; till dragaro begagnas förnämligast hästar, men ——— ena ända hon sjelt höll på sin rygg, så att den stackars blinde skulle noga kunna följa hennes steg. Derefter satte de sig i gång.