tillafyllande af det alltjemnt ökade behofvet för den inhemska ångfartygsrörelsen. Till skogsbygd kunna för närvarande inga andra delar af länet räknas, än något af Watte och Tanums härader, Bullaren och Sörbygden samt det inre af Inland. I allmänhet svarar tillgången å byggnadstimmer och bränsle numera icke mot länets behof. Vissa delar af länet äro alldeles skoglösa och äfven i sådana trakter, der något skog ännu är qvar, finnas många hemman helt och hållet blottade derpå. Under sådana förhållanden är det en lycklig omständighet, att bränntorf ännu på sina ställen finnes att tillgå, ehuru äfven den är föga allmän. Till boningshus begagnas inom länet allmännast ännu timrade byggnader, täckta med tegel. Ladugårdarna äro dels timrade, dels uppförda af korsvirke och tegel, sällan af sten, med tak ömsom af tegel, halm eller torf. På de sednare åren har allmogen betydligt förbättrat sitt byggnadssätt, så att det numera i vissa orter icke är sällsynt att finna bondgårdar med beqvämt och prydligt inrättade åbyggnader Länets bergsrörelse är ej särdeles omfattande och består blott af 1 stångjernsverk med 300 skeppund smide, 1 puddlingsverk, 1 manufakturverk med 150 skeppund smide, samt 3 spik-, I knippoch 1 planerhammare. Malmön i Sotenäs härad har ctt stenbrott börjat bearbetas, som lemnar en utmärkt vacker granit, hvaraf afsättning vunnits icke blott å inrikes, utan äfven å utrikes orter. Länets fahriksrorelse har under ifrågavarande tiderymd vunnit en ej obetydlig förkofran. Nedanstående jemförelse visar, att den omfattat År fabriker arbetare tillverkningsvärde rdr 1841 131 2,309 2.529,815 1850 159 3.122 5, 128,212 1855 166 5.017 8.882.931 Näst jordbruket utgör fiskeriyrket länets vigtigaste näringsgren, enär det sysselsätter omkring en sjettedel af länets hela befolkning. Det är att betrakta dels såsom ett sjelfständigt yrke, dels såsom en binäring åt jordbruket. Utom det s. k. småfisket vid saltsjöstränderna, som jemförelsevis är mindre hufvudsakligt och föga vinstgifvande, sillsisket, hvilket numera icke är af någon betydenhet, laxfisket och insjöfisket, hvilka likaledes äre obetydliga, kunna de bohusländska fiskerierna indelas i trenne hufvudgrenar, nemligen storfiske, med torsk, långor, helgeslundra och gråsej, makrilfångst samt hummeroch ostron-tägt. I allmänhet vidlåder dock fortfarande det felet storfisket, att man ej vårdar sig om att bereda god handelsvara, medelst fiskens slagtande och saltande om bord efter engelska sättet. Dessutom har siskerinäringens förkofran, hvad beträffar flera väsendtliga fiskslag och deribland sillen, på ett oklokt sätt förhindrats genom användande af otjenliga siskredskap, förmedelst hvilka ynglet, och med detsamma tillgången för kommande tider, borttagits. Skärgärds-allmogens gamla inrotade vana att blott lefva för dagen och dess öfverdrifna begär efter starka drycker hafva på sednare tider betydligt förändrats till något bättre. Efter den nya bränvinsförordningens trädande i verkställighet har inom länets flesta trakter och synnerligen uti de från städerna mera aflägsna skärgårdsorterna allt tillfälle till dryckenskap försvunnit, hvarigenom ordning och sedlighet inom den fiskeriidkande befolkningen märkbart främjats. För länets kustbor utgör sjöfarten en vigtig näringsgren, och uti detta yrke ega de en ganska utmärkt skicklighet. Inom riket idkas I sjöfart mest imellan närmaste kustorter och å Wenern; utom riket åter ske befraktningarna vanligast på Norge och Danmark, men stundom äfven på England, Holland, Frankrike och Ryssland. Till största delen begagnas härvid inom orten bygda fartyg och båtar. Huru stor tillväxt på sednare tider detta yrke vunnit, kan synas af nedanstående jemförelse imellan antalet på olika tider af fartyg och båtar om 5 lästerg drägtighet och derutöfver. Dessa utgjorde neml.: 1841 327 stycken om tills. 7,407 läster 1850 387 n Po 52 om 1855 427 om ---10,549 Jayten är ej att anse såsom någon allmännare binäring inom detta län, ehuru den rika tillgången på skogsfågel i fjellbygden och på sjöfogel i skärgården kunde bereda en vägendtlig inkomst åt ortang A