Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1856, sida 2

Article Image
borgen derför, att Sverge kunde i nödens stund försvara sin sjelfständighet, utan att söka sin hjelp i förnedrande allianser, framkommer man med anspråkpårmera pengar, pengar blott, utan att hafva uppgjort den minsta plan för deras användning eller fördelning. Gif oss planen till ett verkligt nationalförsvar! det är den uppmaning svenska folket i denna stund måste ställa till sin regering, och detta ju kraftigare, ju mera tydligt man vill visa skillnaden i vår ställning förr och nu. En sådan plan, det inses lätt, måste vara grundad på en rätt organiserad folkbeväpning. Vi hafva helt nyss visat hvilken bild af kraft och sjelfständighet det lilla Schweitz företer, just på grund af en sådan organisation, som gjort och gör denna stat mäktig att stå oberoende med sina fria institutioner, ehuru på alla sidor omgikven af mäktiga despotiskt styrda stater. Det svenska folkets mannamod och känsla för sitt oberoende ger icke det Schweitziska folkets efter. Vår naturliga belägenhet, i några afseenden svagare, är dock i andra starkare, enär en fiendtlig armöe måste passera hafvet för att kunna nå oss. Det gitves således inga hinder, att ju äfven Sverge kan intaga en fast och oberoende position. Men dertill fordras att vi halva ett försvarsväsen icke på papperet, utan i verkligheten, icke på utgiftsbudgeten, utan till gagnet, icke till parad, lustlåger och hoflyx utan till fäderneslandets försvar. Om icke denna förändring från det närvarande skenet till en framtida verklighet kan ske med ett steg, så kunde åtminstone dermed göras en början, som visade att man vet i hvilken riytniny man bör gå. Ett tillfälle dertill lemnar den förändring, som föreslås i afs. å beväringsskyldigheten, hvari man föreslagit en åtgärd, som är betungande, utan att leda till ändamålet. Eller kan någon förnuftig menniska låta sig inbilla, att man med 30 dagars exercis för beväringsynglingen vunnit mer till landets försvar än med 8 dagars, hvilket är i det närmaste lika med noll. Det enda som härmed vinnes är att den unge mannen känner sig skyldig att i farans stund ila till fäderneslandets försvar, något som dock kunde vinnas genom blott och bart inskrifning i ledet. Ett krig kommer icke så hastigt uppå, att man icke har 30 dagar till öfning, och denna öfning blefve då en öfning på fullt allvar. Vill man deremot åstadkomma ett verkligt nationalförsvar, så bör värnadspligten utsträckas utöfver fem år till 10 a 15 och framförallt ungdomen inöfvas i exercis och vapenförning, samt förses med gevär. Dessa öfningar kunde ske socknevis, med begagnande af de indelta soldaterna såsom instruktörer. Till uppmuntran borde utdelas gevär såsom premier samt en större revy årligen för flera socknar på en gång hållas i närvaro af högre befäl. Inga uniformer annat än kokard, bandtler och hvad annat som hör till sjelfva vapnet. På denna väg — om ock med olika detaljer — kunde och borde, enligt vår tanke, ett nationalförsvar utbildas, som på engång blefve ett verkligt försvar och gåfve åt ungdomen en frisk, modig och manlig anda, i st. f. att den närvarande beväringsexercisen, för hvilken den olycklige bonddrängen skall inpassas i en uniform, der ofta byxorna gå honom till knäet under det jackan hänger öfver länderna, gör honom till en otymplig stackare. Om vi således icke, i likhet med Aftonbladet, fordra indragningar i den närvarande armåen, så yrka vi så mycket mer derpå, att den må så ordnas att den uppfyller sitt ändamål. Gerna må man då tolerera sådana orimligheter som att ett litet rytteri om 450 man kostar staten årligen 5 å 6 hundratusen rdr bko, eller nära 2000 rdr rgs för hvarje ryttare; gerna må man då hafva generaler för lika många man som andra armter hafva öfverstar; gerna må man dålåtanågratusen man stå i ständig beredskap till parader och revyer för förnäma främlingar, som icke hafva sinne för något annat. Gerna må man m. e. o. låta en hop barnsligheter fortfara och med beredvillighet betala dem — blott man dermed förenar vissheten om ett verkligt försvar, då det gäller något allvarligare än lustlägret, då gäller att värna fäderneslandet för utländskt våld. Måtte derföre, det är vår upprigtiga önskan, hr Björeks motion, det en kommittå måtte af Rikets Ständer utses för att behandla frågan om försvarsverkets ordnande, vinna

22 november 1856, sida 2

Thumbnail