Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1856, sida 2

stora bränneriorna på de omås bekostnad: på olt sådant system kunde man tillämpa det gamla ordspråket: de små tjufvarne hänger man, men de stora låter man gå ? Grefve David Frölichs motion om reform i penningväsendet lades till handlingarne. — Uti NIs Nilssons motion om uppförande bland extra anslag af all förhöjning af förra statsregleringen och alla löneförhöjningars bestämmande såsom tillfälligt lönebiarag. instämde nu åter flere af ståndets ledamöter. Efraim Larsson, som uttalade sig i samma syfte, gjorde vidare en framställning, att inga andra löneförhöjningar måtte beviljas, än sådana, som kunde anses alldeles oundvikliga i synnerhet till de lägsta lönegraderna. Många instämde med honom, liksom ock med Jonas Andersson från Östergötland, hvilken också förordade saken. Erik Ersson från Gefleborgs län väckte motion i samma ämne, men med tillägg, att ingen ränteeller tiondetagare skulle få åtnjuta löneförhöjning, om han icke inginge på vissa vilkor i fråga om ränto ma och tionden. Denna motion begärdes på bordet; men Nils Nilssons med dervid gjorda anföranden remitterades. Anders Jonsson från Vermland hade väckt motion i fråga om bördsrätten till jord å landet, Den gick ut på att ingen börd skulle få ske 5 år efter köpet, äfven om Jagfart då icke skett. När den blifvit uppläst, uppträdde Petter Jönsson, förordande inskränkningar i bördsrätten och många af ståndets ledamöter instämde. Anders Magnus Andersson från Kalmar län väckte motion i samma ämne. Jonas Andersson från Östergötland ville att bördsrätten skulle alldeles upphöra, och många voro af denna tanke, bland dem Anders Persson från Nerike och Nils Larsson, som förklarade sig ha hyst denna öfvertygelse så länge en person vid hans ålder kunnat hysa den, och som nu uttalade sin belåtenhet deröfver att fördomen syntes vara borta; vidare Ola Månsson, som ans: åg tiden vara inne att låta hvar och en få rätt att ärligt förvärfva och att sedan behålla hvad han förvärfvat. Nils Hansson från Skåne, Bjerkander och Anders Ersson från Elfsborgs län yttrade sig för Anders Jonssons motion, men ville att preskriptionstiden icke skulle utsträckas till mer än 3 år. För denna åsigt förklarade sig åtskillige, bland dem Olaus Eriksson. I bestämd opposition mot inskränkningar i bördsrätten uppträdde egentligen ingen; men åtskillige varnade mot dess fullkomliga borttagande och trodde sig finna åtskilliga fördelar uti densamma. Dessa voro förnämligast Matts Persson, Tobias Lind, Liss Lars Olsson och Östman. Under fortsättningen af plenum på aftonen uppstod ingen anmärkningsvärd diskussion. Man blott remitterade till vederbörande utskott en stor mängd motioner.