Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1856, sida 2

räckte tvenne motioner, den ena att alla i och för iksdagen af statsverket utgående afgifter skulle onedelbart liqvideras af riksgäldskontoret, och om sättet för räkningarnes godkännande; den andra, att statsutskottet måtte åläggas att, med anledning af le ökade lefnadsomkostnaderna, inkomma med förslag till aflöning åt landtmarskalk och talmän. Begze motionerna remitterades till statsutskottet. Hr C. W. Y. Tham väckte motion att, med anledning deraf att flera sällskaper utskicka kolportörer, hvilka ofta uppträda såsom missionärer, utan att ega någon insigt, dessa sällskapers så beskaffade andliga verksamhet vid äfventyr af vite ej mätte få ega rum, förr än anmälan skett hos vederbörande domkapitel, samt att en förteckning å de till utsändning ämnade skrifter aflemnas, och att iugen kolportör må utan anmälan hos pastor och kyrkoråd i nägon församling utöfva sådan verksamhet. Hr L. J. Hjerta yttrade, att då tryckfribetslagen bestämmer om villkoren för rättighet till bokhandels idkande, hvartill kolportering af tryckta skrifter äfven måste räknas, borde motionären vända sig till konstitutionsutskottet, isall han ville hafva inskränkning i den frihet, som härutinnan är enhvar mot de i tryckfrihetslagen stadgade villkor medgifven. I fall åter fråga vore om förbud mot skrifters försäljning på gator och allmänna platser vore motionärens önskan redan undangjord genom ett kongl. bref al 1815, som föranledt en kungörelse af öfverståthällareämbetet, på den tiden, då man icke var så noga med kontrollen öfver verkställande maktens lagstiftningsåtgärder, och hvarigenom sådan försäljning blifvit förbjuden vid 66: 32 bko vite. Hr Iljerta hade redan vid 1840 års riksdag väckt motion om denna författnings upphäfvande, såsom varande olaglig, men framgången häraf strandade mot de två främsta stånden, ehuru reg. efter nämnde riksdag varit nog liberal att låta det falla i glömska och skrifter sedermera fått offentligen kolporteras. Tal. ansåg i öfrigt hr Thams motion äga en nog katholsk tendens, hvarmed han dock visst ej ville säga, att hr Tham vore på något sätt katholsk, men i den mening, som en gammal katholsk författare, Abbå Bergier, sjelf definerar katholicismen, då han säger: Kristenheten är församlingen af alla menniskor, som bekänna denna religion, utan afseende på de olika meningar, som dela dem i särskilta sekter. Katholikheten är kyrkans äsigt att betrakta lärans allmänna och ständiga enformighet såsom ett ofelbart bevis på dess sanning. Katholicismen är det system, enligt hvilket man påstår att lärans katholicitet eller enhällighet är den trosregel, till hvilken hvar och en som tror på Jesus Kristus bör sluta sig. Om dessa definitioner, menade hr Hjerta, äro rigtiga, så följer deraf, att hr Thams motion att erhålla prevention-åtgärder mot spridande af religionsskrifter, som icke fått våra heliga konsistoriers sanktion, verkligen är katholsk till sin syftning. Hr Tham trodde att, om Aftonbladsredaktionen hade från början handlat annorlunda än den gjort, skulle mindre katolicism funnits än nu, hvilket föranledde lr Hjerta att hänvisa dem, som ville påminna sig en, föregående diskussion i detta ämne, till protokollet för det tillfälle, då förslag väcktes af grefve Stedingk om religionsfrihet, och till det yttrande, som talaren då haft, mot hvilket hr Tham vid protokollsiusteringen hade haft en längre skriftlig replik. Frih. Creutz ansåg motionen vara i strängt episkopal anda och förtryckande för tankeoch samvetsfriheten. Motionen bordlades. Hr Brakel väckte en motion att bänkmansvalen å riddarhuset måtte upphöra och elektorerna väljas samfält in pleno, hvilken remitterades till riddarhusutskottet; och en annan, att ridderskapet och adeln skulle in pleno samfält välja ledamöterna i hemliga utskottet, hvilken bordlades. Likaledes väcktes och bordlades följande motioner: af hr Arnell angående lindring i skjutsskyldigheten genom upphörande af postens försändning med gästgifvareskjuts, samt genom entreprenaders anställande; af br G. Cederschiöld om dödsstraffets afskaffande i vissa fall, och af frih. C. Raab om kyrkomöten och om räntans frigifvande. — Derjemte väcktes och remitterades till ekonomiutskottet hr Ö W. v. Thams I I i motion att rikets ständer skulle hos K. M:t anhälla om framläggande nästa riksdag af förslag till lag angående kyrkomöten; till lagutskottet hr G. Cederschiö!ds motion att 13 och 19 paragraferne af 30 kap. rättegångsbalken förklaras ega gällande kraf:; och till statsutskottet frih. C. Raabs motion om inrättande af en navigationsskola i Westervik. Slutligen bordlades bankoutskottets memorial angående tillfällig förstärkning af handels-och näringsdiskonten. Prestestdndet. De i sista plenum bordlagda kongl. propositioner och enskilta motioner remitterades till vederbörliga utskott. Vid föredragning af doktor Sandbergs motion om hela skyddsafgiftens upphörande och af ett motsvarande belopp till folkundervisningen, väckte lector Sonden det förslag, att inlemnandet af folkskolekassornas årsräkningar till domkapitlen skulle upphöra samt att folkskoleafgiften skulle emot qvitto erhållas I direkte af kronofogdarne uti April månad, hvilken motion blef bordlagd. Till följd af tabellkommissionens skrifvelse blefvo prosten Schram. domprosten Widebäck, doktor Norström, prosten Wåählander, doktor Sandberg, prostarne Holmberg och Mellqvist samt doktor Nordlander utsedde att deltaga uti öfverläggningar om de förändringar, som kunna anses lämpliga uti folkmängdstabellerna med afs. på det blifvande statistiska embetsverket. Kontraktsprosfen Almqvist väckte motion om förbättring af koministrarnes lönevilkor med anledning af rikets ständers underdåniga skrifvelse af den 20 Oktober 1818, hvilken motion, efter åtskilliga yttranden af prosten Wählander, doktor Säve, biskop Pahlerantz, doktor Sandberg, domprosten Knös, biskop Thomander, komminister Beckman m. fl., bordlades. Ett memorial från bankoutskottet ang. öfverflyttning af 1,300,000 rår till diskontrörelsen. bordlades, för att i nästa plenum afgöras.