landsbygden; men deremot större sådana i städerna, der arbetets natur och vistandet i osunda verkstäder och dylikt förhindrade kroppens utveckling. Han saknade i den kongl. propositionen ett stadgande, som han önskade måtte bestämdt göras, nemligen huru mänga gånger kassation af en undermålig yngling skulle få göras. Tilnka ville han ha stadgadt, att en och samma karl skulle kunna legas två gånger å rad. Per Nilsson ansåg förändringarne öfverflödiga. Lekberg var emot framflyttningen af beväringsåren, men för förändringarne i fråga om Iegorätten. Menyel anförde, att så länge man mt d beväringsynglingarnes vapenörningar allenast afsäge hvarjehanda militäriska lekar, så är det al ringa vigt om beväringsskyldigneten framflyttas ett eller annat är. Men om deremot beväringau verkligen skall utgöra landets försvar mot yttre fiender — och en tid kan komma då så mäste ske — så är det ar yttersta vigt, att just den klass som först tages i anspråk dertill, är i afseende på kroppskrafter fullt utbildad; ty i motsatt fall skulle ett stort antal ynglingar snart duka under i ett mödosamt fälttåg. — Beträffande legorätten, så önskade talaren, att den helt och hållet måtte afskaffas. såsom hvilande på en oriktig grundsats. Från skyldigheten att försvara fosterlandet borde nemligen ingen vapenför yngling kunna friköpa sig, och den rike ynglingen alltså vara lika pligtig att bära musköten, som den fattige, då fäderneslandet vore i fara. Till följd af dessa åsigter ville talaren rösta emot förändringar i legorätten tills den blefve helt och hället afskatfad. Per Mattsson hade i många år varit fullmäktig vid beväringsmönstringarne, och hade sällan funnit att någon yngling, som varit stäld på tillväxt, verkligen uppnått rätta målet, utan hade den, som vid 20 ärs ålder befunnits för liten och svag, vanligen ock sedermera förblifvit sådan. Medin tog Mengels yttrande om legorättens upphörande något ömtåligt och önskade, att hvarken Mengel eller någon annan inom ståndet måtte väcka motion derom. Med anledning häraf genmälte Mengel, att ban visst icke tänkte väcka motion i ämnet; en sådan borde måhända icke väckas inom bondeståndet, hvars söner ytterst sällan undandraga sig pligten att ställa sig personligen i ledet; det är mest de andra stånden, som för penningar köpa personer ur den fattiga klassen att fullgöra denna medborgerliga pligt. Anders Gudmundsson talade i samma syfte som David Andersson. Rörande den andra frägan, kongl. prop:n om soldatbeklädnaden, talade hufvudsakligen Nils Larsson, klagande öfver den orättvisa samma prop:n begått mot Jemtlands län. : För debatten om Hemmansklufningen, som var af en ganska liflig beskaffenhet, hinna vi ej i dag redogöra. AA AASE D