Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1856, sida 2

glömma Thors äfventyr med jättar och troll, hans besök hos Utgårda-Loke o. s. v. — Hr Rydberg lofvade att vid nästa sammanträde fortsätta sitt föredrag, och kommer då att afhandlas Nordmännens vikingafärder och välden, grundade i främmande länder. — 1 sammanhang med hr R:s föredrag uppläste derefter vice Ordföranden åtskilliga folksägner och berättelser, gängse inom vissa provinser af vårt land. Mellan föredragen utförde sångafdelningen som vanligt några vackra körer. — Under rubrik NY Gaslysningsmetod i Borås meddelar nämnde stads tidning följande, ganska öfverraskande underrättelser, hvilka man väl må önska måtte bekräfta sig och icke utgöra någon slags puff: Det är med särdeles nöje, yttrar Borås tid:n, vi tro oss kunna meddela den underrättelsen, att det så länge förgäfves eftersträfvade målet att kunna erhålla något lysningsmedel med lika klart sken och till lika billigt pris som fallet är med stenkolsgas, men utan att dertill behöfva vidlyftiga apparater och rörledningar, nu blifvit löst eller åtminstone ej synes vara långt derifrån. Vi tro att inom Sverge är Borås den första stad, som haft att fägna sig åt detta lyckliga resultat, och som under ett par aftnar blifvit förevisadt. Detta nya lysningssätt lärer helt nyligen vara uppfunnet i England, och har derifrån af en här boende engelsman hr Boyd, associerad med hr Broberg om kattunstryckeri, för några dagar sedan blifvit i Borås infördt. Huruvida det här förevisade profvet är lika bra, är bättre eller sämre än det resultat, hvartill man i England kommit, är likfullt ännu obekant; ty hr Boyd hörde i England blott med beröm omtalas den nya lysningsmetoden, men kunde ej sjelf få tillfälle att se den. Endast efter den i England erhållna uppgiften, har han efter återkomsten till Borås beredt dylikt lysämne, och stadens invånare hafva dessa aftnar fått fägna sig åt det rena, klara och fylliga sken, som utströmmat från trenne af stadens gatlyktor, deri det nya lysämnet blifvit användt. Detta sken har varit vida starkare än som är fallet med Göteborgs eller Stockholms lyktor, och alltid brinnande lika klart, lika rent, lika fylligt. Vi skulle misstro vårt eget omdöme om ljusets styrka, då vi icke ofta hafva tillfälle att jemföra det med vanlig gaslysning; men vi hafva hört precist samma åsigt af ett par tillfälligtvis närvarande Göteborgare, som i i sin hemort ständigt äro i tillfälle att se gaslysning de mörka qvällarne, och om det dessutom icke låge i sakens egen inre natur. Men det är icke endast förmånen att kunna erhålla en gaslysning, lika förträfflig som den Göteborgska eller Stockholmska — åtminstone efter de få hittills gjorda försök och den ännu ringa erfarenhet man kan hafva —utan allt bråk och kostnader med de stora ofantliga gasapparaterna, rörledningarne m. m., som göra vanliga gaslysningen mer inskränkt och fästad vid bestämda platser, då deremot efter denna nya metod man kan föra gasljus med sig, hvart man behagar, såsom ett vani ligt talgljus eller oljlampa, utan den lika stora vinsten torde vara att kostnaden lärer blifva lika billig i pris, som för vanlig gas är fallet. Det blifver således icke längre endast de större, folkrikare och förmögnare städerna som få hafva nöjet af gaslysning; hvarje äfven den minsta småstad kan utan särdeles uppoffring anskaffa sig samma förmån. — Det har påpekade lysämnet består af ett färglöst, vattenklart, ej vid strängaste köld stelnande fluidum, som ännu ej lärer erhållit något namn, men som vi skulle vilja, i stället för någon mystisk, grekisk, lärd benämning, helt enkelt kalla gasolja. Denna olja, som vi haft tillfälle att se och sålunda kunna vitsorda, lärer beredas af stenkol genom hetta och dervid blifva utsatt nära till den l värmegrad som erfordras för gasberedning, men likfullt ej hinna dit. Den sålunda beredda gasoljan har då den egenskapen, att vid den ringa värme, som uppstår vid förbränning i lysningsapparaten, fullständigt sönderdelas till gas, innan oljan ännu hinner komma i beröring med yttre luften, dit endast det kolbundna vätet i gasform utströmmar. Någon veke användes icke, utan är vid oljhuset, som ligger högre än lågan, anbringad kran, som uppskrufvas så pass som erfordras för att gifva lågan behörig näring. Derigenom är man också i tillfälle att öka och minska lågan, och gasen strömmar ut genom små hål, likasom på lampor för van