Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1856, sida 2

— Det vet jag icke. — Hurulängesedan lemnade de stället ? — För ungefär åtta veckor sedan. — Åtta veckor! För åtta veckor sedan hade Ellinor med sin far urit i Dunedale; det blef mig allt tydligare, att hon företagit denna resa, för att underrätta Percy om den nya förändringen af sin vistelseort. — Ack, det brefvet, det olycksaliga brefvet! tänkte jag och kände mig så bedröfvad, att jag glömde mannen, som deltagande betraktade mig, och allt, som omgaf mig. — Finnes ingen här, som kan säga mig, hvarthän sir Robert Graham med sin dotter begifvit sig? — Beklagligtvis, sir, lär här ingen finnas . . .i dag vid middagstiden har den förre uppsyningsmannen, husets gamle trotjenare, med postvagnen afrest till London. — Med postvagnen till London? upprepade jag. — Och har han icke qvarlemnat något, som kunde tjena till underrättelse? .. — Nej, sir. Men om åtta dagar kommer han tillbaka, vill jag tro, och intager sin gamle plats. — Om ätta dagar! Det var likväl något. Men vot ni kanske, till hvem i London han begifvit sig? — Det vet jag sannerligen icke, sir. London är en stor stad. — Ja tyvärr .. Finnes här i grannskapet något ställe, der jag kan få natthärberge med mina hästar ? — Ja, sir. Halfannan mil längre bort ligger ett värdshus, litet, men temligon godt, ännu innanför sir William Grahams ... jag menar sir Charles Osbecks råmärken, och vägen dit är dender ... — Tack, tack, min gode vän! God natt! — God natt, sir! Laga, att ni kommer dit! Edra